Som ni säkert vet är Spurs ett lag som faller mig helt i smaken. De får det sannerligen att se enkelt ut genom simpla, i teorin självklara principer som i praktiken är så förbannat svårt att realisera många gånger. Gregg Popovich anfallsprinciper är inte annorlunda från något annat lag egentligen. Spacing, rörelse, cuttar är ju varenda coachs med fler än två hjärnceller i skallen motto. Skillnaden ligger snarare i hur han lyckas etablera dessa principer; framför allt bollrörelse till sina spelare.
Nog om det, något som i alla fall imponerar mig är hur Spurs har lyckats att vinna så många mästerskap med en center som är långt ifrån all-star. Det började förstås med David Robinson...han var ett monster förvisso men fortsatte därefter med Rasho Nesterovic, Fabricio Oberto och senast i raden Tiago Splitter. Det är inga centerkolosser som man i första hand tänker på vare sig gällande försvar eller anfall. Vad gör Spurs för att vinna? Självklart anpassar Pop sitt spel efter sitt lag... eller? Tvärtom kanske? Ja, det anser jag! Pop har färdiga recept som han använder för att kunna utnyttja spelarna på det sätt som faller honom i smaken. Tänk bara på hur länge Spurs har spelat "weak" och "strong". Det är tio år i alla fall och man har väl förvisso tweakat dem lite.
Men centerrollen är minimalt tweakad. Det finns vissa egenskaper som samtliga av de ovannämnda centrarna har gemensamt förutom att de inte är amerikaner. De är utmärkta screensättare och de är utmärkta passare. Calipari och Krzyzewski har båda sagt att de av internationellt spel lärt sig en sanning och det är inte att alla i Europa kan skjuta, utan att alla i Europa kan passa - även centrar. Dessutom kan han med framgång placera sina insidespelare ute på golvet för att ta en eller två studs. Det gör lite skillnad det med! Detta är två detaljer som Spurs tagit fasta på, vilket har genererat gedigna framgångar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar