Det är så skönt att vara tillbaka i hemorten. Här är allting alltid sig likt. Ja det brukar vara någon ny affär som slagit upp portarna och en eller två som gjort det motsatta men här finns alltid en trygghet. Jag älskar min hembygd men den kan sannerligen få mig att skratta. Här spelar alla bandy och om man inte själv sysslar med idrotten går man till arenan för att njuta av sporten på absolut elitnivå. Det är en sådan fantastisk stämningssport det där. Publiken består till 99,5 % av män (helt sant), flera är berusade och de flesta hejar på hemmalaget, ett par på det andra men de båda klackarna förenas i sitt hat gentemot domaren. Det är fantastiskt underhållande! Du kan så din skalle i marken på att domaren kommer vara det som diskuteras flitigast på läktaren. Kan ni komma på en annan sport där man har skapat en ramsa som man sjunger till domaren när man tycker att han suger? Nej, men det är helt otroligt roligt att det finns. I de flesta andra idrotter har publiken koll på spelarna men inte i bandy. Här har man koll på nummer istället. "Ut med sjuan!" kan någon skrika ut! "Är du dum i huvvet tolvan?" skriker en annan följt av "Domarn, gå å lägg dig, domarn!"
Jag älskar det! Det är så folkligt. Så gemytligt. Lite alkoholstinkande men väldigt snällt mellan all grovhet och röda näsor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar