Livet är inte så enkelt alla gånger när man tänker på att mänskligheten ständigt tycks vandra åt fel håll. På TV kan vi se intelligensreserven slåss om en halvmiljon någonstans på en ö. I Stockholm sitter andra halvan och försöker komma överrens om något som ingen vill komma överrens om. Jag blir tokig och ibland är det så fantastiskt skönt att bara tänka "åt helvete med hela skiten!". Smaka på de orden, lägg till dem i ert vokabulär och använd dem åt allt som ni inte kan göra någonting åt. Idioter kommer alltid att finnas, de kommer alltid att provocera, men en dag försvinner en och då kommer en ny så åt helvete med hela skiten.
En mycket mildare variant av samma fras, en mycketmycket mildare och modifierad version av samma fras kan man använda till sin coaching. Låt mig förklara (har ni något val, det här är ju en monolog!): min coachstil är miljontals mil från färdigutvecklad men jag vet åt vilket håll jag vill. Jag vill gärna vara en players' coach. Jag älskar Popovich, Calipari, Brown, Pitino och George Karl för att de låter spelarna göra jobbet och förminskar inte dessas roll. De ger dem utrymme att lyckas och misslyckas. Idag läste jag en intervju med Popovich där han skulle förklara vad han gjorde. Han belyste spelarnas betydelse. Om de kastar bort sex bollar, beror det inte på att Pop har ritat upp eller bett dem göra detta. På samma sätt om de sätter fem skott i rad så beror det på spelarna. Det tycker jag är en ganska bra approach på det stora hela. Som coach blir snarare uppgiften att justera flytet i matchen men jag tror att spelarna, i alla fall om det finns gedigen erfarenhet i truppen, kan göra detta på egen hand. Den mesta coachningen gör man i träningshallen tror jag men vem vet; jag kanske ändrar mig så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar