Årets kanon och kalkon

Det är väl också dags att börja summera detta år och hur görs detta på ett bättre sätt än genom en kanon-och-kalkonlista? Det var en retorisk fråga. Jag förväntar mig inga svar. Är denna lista definitiv? Nej, den är snarare det motsatta: högst spontant ihopknåpad av en man som senast igår använde kraftuttrycket "hata" när han talade om Inner Circles melodiska kompetenser.

Årets kanon (för den är ju sällan lika intressant som kalkon?):
1. Mina lag. Sjutton vad roligt jag har. Jag kan komma hem och vara förbannad, uppgiven, glad, nöjd men känslor lyckas de alltid väcka och uppskattar dem till sin yttersta gräns gör jag verkligen. Varje sekund!

2. Anthony Davis. Vem hade trott att NBA skulle få en ny rikitg superstjärna som spelar inside? Ja, spelar han verkligen inside? Stundom. Låt oss omformulera påståendet till: en superstjärna som faktiskt kan spela inside. Inte bara fysa. Jag såg på en träning från 2012 när Davis gjorde sin första säsong med Kentucky. Han var sannerligen exceptionell redan då.

3. Steve Kerr. Tänk att så lite kan bli så mycket. Jag trodde nog att Kerr skulle använda mer triangel i sitt anfallsspel men icke; vi ser uteslutande förbättrade sets från Mark Jacksons era i kombination med fullkomligt briljanta varianter av San Antonio Spurs "Weak" och "Strong". Är triangelns effektivitet ett minne blott? Det låter väl inte omöjligt med tanke på insiderollens förändring?

4. Pau Gasol. Tänk vad många som trodde att han var gammal, hade sett sina bästa dagar och whatever. Det hela berodde på usel coahning. Gasol är borderline all-star igen.

5. Point Guarder. Herre min je, titta bara runt om er. Hur många finns där inte som får dreggel att rinna längs med mungipan? Snabba, explosiva, starka, smarta, ja du kan välja och vraka bland faoriterna. Vilka är all-stars? Ty Lawson?

6. Mavericks. Duh!

7. Kentucky Wildcats. Dubbelduh!

Kalkon:
1. Oh, vad jag har längtat efter denna: Kobe Bryant. Tack för allt Kobe men jag delar upp din karriär i tre faser. Den första är fram till ring nummer ett. Den andra är fram till skadorna. Jag kommer respektera dig för dessa två epoker men det jag ser numer är fruktansärt tragiskt. Hur kan Kobe sänka sin värdighet ytterligare? En blöja på huvudet och en ny våldtäktsanmälan skulle ju förstås inte rosa NBA:s just nu värsta spelare. J.R Smith var usel förra säsongen. Kobe är sanslös i år.

2. Lakers. Det enda som är till Kobes försvar är att han spelar i ett lag som påminner om gammal, risig ärtsoppa. NBA:s värsta bakplan består av en överbetald, men väldigt trevlig och sympatisk Harvardian, en spelare som vid 34 års ålder får sitt första startjobb efter att tidigare varit tredje guard i hela sitt liv. Tuff konkurrens? Oja, han tävlade bland annat mot Jason Hart (Vem?) och blev cuttad för att ge plats åt Eric maynor och rättigheterna till Georgios Printezis; greken som är bäst när det gäller som minst och som inte ens behövt fundera på att köpa flygbiljetten till Portland än.

3. New York Knicks. Vi ser en slags Lakersförbannelse. Phil Jackson skulle rädda laget. Han isnåg inte att Isiah Thomasförbannelsen fortfarande vilar tungt i Madison Square Garden men man uppgraderar den genom att göra samma misstag som Lakers. Nepotism. "Keep it within the family. Så här har vi gjort och så här ska vi göra. Han känner mig."

4. SD. Duh!