I min ryggsäck

Min ryggsäck är fylld av olika saker, men det finns ett par saker som jag alltid har med mig. Det är ett par pennor, ett block och minst två böcker. Jag brukar parallelläsa 3-5 stycken, men min dåliga hållning blir inte bättre av för många tegelstenar i ryggsäcken och därför nöjer jag mig ofta med två eller tre stycken.
I skrivande stund vill jag ge ett riktigt intressant lästips. The inner game of tennis är skriven av tennistränaren W. Timothy Gallwey och publicerades 1974. Jag var skeptisk mot mental träning. Eller jag var skeptisk mot vissa delar av den mentala träningen, som kändes flyktig och löjlig. "Jag är bäst, ingen kan stoppa mig!", är en typ av mental träning som jag förkastar. Det är att hoppa över viktiga led i det fysiska och det "yttre spelet", där man alltid står i relation till en motspelare. Faktum är att jag inte är bäst när Steph Curry står på andra sidan. Själva tanken på att ens försöka intala mig själv något sådant vore patetiskt och orden skulle förlora sin kraft i samma stund som tanken gjorde entré.

W. Timothy Gallwey tar upp riktiga saker. Han talar om inre balanser och hur den stora utmaningen i att vinna är att inte försöka för hårt och detta sker när sinnet och kroppen är ett. När spelaren fått balans i detta lär han/hon sig att frigöra all sin energi i viljan att vinna utan att känna rädsla för att förlora. Boken tar upp alla eventuella låsningar som spelare kan känna till följd av att man har en inre röst och en verkställare, det vill säga kroppen. När dessa två samspelar händer något stort.

Boken tar upp problemet att vissa försöker för hårt och att det maximala ligger i det lilla. Att kunna använda bilder istället för ord menar Gallwey är ett exempel på en nyckel som låser upp mentala låsningar.

Jag vill tipsa er om att läsa The inner game of tennis och ta ditt spel/coachning vidare! Nu bär det av till skrivboken och skriva ned lite tankar gällande hur man kan använda av Gallweys metoder i basketen. Detta skriver jag förmodligen om längre fram.