lördag 4 juni 2016

Den perfekta passningen som aldrig slås

Det man gör mest på basketplanen är kanske det som vi tränar minst på. Det är en sanning med modifikation, då vi garanterat gör det mer ä något annat på träningarna, men vilka krav ställer Du på spelarna när de passar bollen, eller dig själv när du passar bollen som spelare? Är du nöjd så länge bollen når fram, eller söker du något extra i dina passningar?
Jag har hängt runt i hallar i hela Sverige och förundrats över vissa spelare, men det finns ett par aspekter av spelet som jag faktiskt tycker att coacherna missar att utbilda ungdomen i. Det är konstigt att trots vanan att göra det i varje övning är unga spelares passningar generellt sett ganska outvecklade De är svaga, tekniskt felaktiga (inte lika stort problem) och ibland även taktiskt oförståeliga (denna sistnämnda punkt utelämnas ur detta inlägget). Du gör det uppenbarligen varje träning, men tränar Du på det?

Jag tänkte på min egen 02-grupp som emellanåt bjöd på ballonger och sjunkbomber och ville under våren höja kraven på passningarna. Jag fick i alla fall känslan av att våra turnovers sjönk, men laget såg också bättre ut. Jag blir nästan illamående av såsiga passningar med bågar som icke skall existera.
Nu ska ni få höra en anekdot som jag berättade för mina 02-spelare i våras. Jag lyssnade på Jay Triano, en coach med mångårig erfarenhet från NBA och internationella turneringar med Kanadas landslag. Han berättade att han under 90-talet i samband med en utbildning fått sitta courtside när Utah Jazz spelade någon match. I en breaksituation hade John Stockton, kanske världens genom tiderna bästa passare, skickat iväg en boll till Karl Malone och Triano berättade att han hörde bollen swisha förbi. Bollen färdades helt enkelt så snabbt och hårt att det skapade ljud. Detta försöker jag få ut till mina spelare att varje passning de slår skall höras. Även om bollarna inte hörs än, så har det i alla fall inneburit en bättre passningsteknik och skärt ned lite på turnovers som kommer till följd av tveksamma passningar, samtidigt som jag märker att vissa av mina spelare fått en betydligt mer professionell touch på sitt spel.

Det positiva med denna delen är att du kan träna på det i alla övningar som involverar en boll och minst två spelare (allt som oftast). Det är dock lätt att falla tillbaka i dåliga vanor, så man måste vara ytterst vaksam på beteenden som indikerar lättja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar