2-teorin

Kevin Eastman är en av mina husgudar och har följt mig i många år nu. Även om jag kanske inte alls sympatiserar med mina egna tankar från föregående upplagor av bloggen; det har ju trots allt varit många mentala turer fram och tillbaka för att bilda nya perspektiv på saker och ting, har min respekt och beundran av Kevin Eastman inte förändrats ett tyft. Han är och förblir en sann Guru när det handlar om basket generellt och spelarutveckling specifikt.

Detta inlägg ska behandla tidsaspekten av att bli en bättre spelare och för att föra mitt resonemang utgår jag från Eastmans Theory of 2.
Många spelare ägnar sommaren åt att försöka bli bättre på någon eller ett par delar av sitt spel och det kan vara tekniskt "enkla" saker (jag lär få ångra användadnet av "enkla"), såsom lära sig passa med två händer eller något mer komplicerat som kräver atleticism, koordination, timing och fingerkänsla. Oavsett vad det är så måste spelaren respektera hur lång tid det faktiskt tar att utveckla den specifika färdigheten.
Jag försöker utgå från Eastmans 2-teori som innebär att det tar 2 minuter att instruera en aspekt av spelet, därefter tar det 2 veckor för en spelare att bli verkligt bekväm med denna och efter 2 månader kommer spelaren kunna utföra dem i match. Är detta en vattentät och "vetenskapligt bevisad" teori? Nej, det tror jag nog inte, men en viss sanningshalt tror jag att den innehar. Den visar processens komplexitet och svårigheterna i att försöka skynda fram resultat.

Dock blottläggs inte hela sanningen och med tanke på metodologiska skillnader kan förstås processen påskyndas något, men även det motsatta och oavsett hur bra metoder man behärskar måste man respektera tidsaspekten av att utveckla en motorisk färdighet.

Med detta medföljer en uppenbar problematik. När skall spelarna bli bättre på sina brister? "Match blir man också bra av!", Oja, men det är en helt annan sak. Under en timme pickups får en spelare skjuta 13 skott, vilket du kan få upp på 45 sekunder i en skottdrill. Det är bara en del av spelarnas skapandeprocess.
Allt som oftast sträcker sig basketsäsongen från oktober till mars/april, med försäsongsstart i augusti. Därefter bör spelaren kanske vila ungefär 2 veckor för att återställa balansen i kroppen och låta musklerna återhämta sig. Sedan bör din off-season vara igång. Problemet är att cuper och liknande kan förskjuta hela schemat och återhämtningen sker istället i slutet av maj/början av juni. För majoriteten av landets spelare är nog detta obetydligt, men det blir värre för landslagsspelare som spenderar hela sommaren med att representera landet på olika turneringar. Det kan försvåra för spelare att utveckla sina svagheter, vilket kanske kommer skada dem i det långa loppet. Med andra ord kan man problematisera att sommarmånaderna är landslagssommrar, istället för att försöka sprida ut matcherna över året. Det skulle kanske kosta mer, bli svårare med skolor, men för spelarnas egen tekniska utveckling tror jag att det skulle vara en vinnig. Tyvärr kan man sällan både ha samt äta kakan och det vore ett rigoröst förändringsarbete, som aldrig lär bli en realitet. Om så vore fallet skulle spelarna istället vila, börja bygga upp och försäsongsträna enligt "rätt" schema, för att kunna toppa vid en specifik tid och undvika skador innan/efter.

Men som sagt, verkligheten ser annorlunda ut och det är en fantastisk ära men också en möjlighet att representera sitt land: en möjlighet som är få förunnade och som skall göras med stolthet. Däremot behöver spelaren i samråd med sin klubb planera sin säsong något annorlunda än en spelare som exempelvis inte har en match från maj till september. Och Det är viktigt, både för hälsan men kanske framför allt för den långsiktiga individuella utvecklingen!