Jag lägger stor vikt vid fotarbete och fotsnabbhet i allt som sker på baskteplanen. När det kommer till skott är dessa faktorer av yttersta vikt för skytten. De senaste två veckorna har jag lagt otaliga timmar på att studera material från Steph Curry, Klay Thompson, James Harden, Damian Lilliard, Kyle Korver, JJ Redick och Ray Allen för att försöka hitta tydliga system i deras fotnedsättningar. Om så kunde göras skulle min tes om fotarbetets betydelse kunna stärkas ytterligare. Mitt resultat skulle således kunna revolutionera basketsporten totalt! (ironi)
Resultatet var dock föga förvånande. I fånga-skjutsituationer gör de klassiska 1-2, där de alltid landar på inre benet först. Korver var den som mest frekvent använde sig av jumpstops för att inleda sina skott. Det var också denna som hade lägst upphopp i sitt skott men detta justerar han istället med ypperlig tajming.
JJ Redick och Kyle Korver (och även Ray Allen) har även en faktor som skiljer dem markant från resterande material. De springer nämligen allt som oftast av screener och deras fotarbete är därför väldigt stereotypiskt. 1-2-skott, 1-2-skottfint-studs-skott. Denna roll fyller även Klay Thompson till viss del men det vore att begränsa honom om man bortser från hur mycket han skapar efter studs.
Resterande spelare (inklusive Klay) jobbar mycket mer utifrån studs och deras fotarbete är därför svårare att finna system i. Huruvida de använder öppna eller stängda steg beror helt på vilken kontext som de befinner sig i men kortare spelare (Curry, Lilliard, Harden) avslutar nästan alltid med en stepback efter stängt steg, förutsatt att de inte tar mer än två studs. Jag antar att detta kan bero på hur mycket separation man kan skapa efter det stängda steget i förhållande till det öppna, i kombination med spelarnas längd?
Denna undersökningen fortsätts ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar