När ska vuxenvärlden låta barnen frodas?

Att vistas i hallar är sagolikt på många sätt. Där finns så många adjektiv som faller mig i smaken precis som en kall dryck av fläder eller varför inte citruskaraktär en sommardag efter ett par timmar på bollplanen. Ibland möter man på tråkigare företeelser men dessa är ganska sällsynta jämfört med många andra idrotter. Senast idag fick jag se ett skräckexempel från hockeyn. Jag blev lite ledsen.

Jag hade skrivit två stycken till här men suddade ut dem för det finns en låt som är så otroligt mycket mer talande än vad min penna någonsin kan bli. Jag bör kankse poängtera att barnen inte på något vis kan knytas till mitt eget liv men texten som sådan är otrolig. Den borde alla lyssna på.