Igår spelade mitt U17-lag sin sista match för säsongen och den kunde slutat bättre. Vi förlorar mot Forum Beavers med fem poäng och jag ska inte grotta ned mig allt för mycket i förlusten. Den berodde på två enkla faktorer. Flera spelare var inte redo att spela, eller snarare jag lyckades inte göra dem redo att spela och domarna var inte redo att döma. Vi fick gräsligt många fouls och jag skulle säga att majoriteten av avblåsningarna var korrekta, gällande fouls. Däremot valde man att inte blåsa på motståndarlagets liknande situationer, vilket förstås gjorde det svårt för spelarna att veta vilken nivå man kunde spela. Våra mest fysiska spelare straffades extra hårt av detta, då de fick ta emot betydligt mer än vad de kunde ge tillbaka och förlusten var ett faktum. Men samtidigt måste man tillåta domare att ha dåliga dagar med och jag tycker att domarnivån generellt sett varit bra! Det har missats avblåsningar förstås och andra har tagits men så länge man arbetar konsekvent och metodiskt har jag inget att poängtera och i de absolut flesta matcher denna säsong har så varit fallet. Det var oturligt att så inte blev en match som denna men det är bara att gilla läget!
Överlag är jag väldigt nöjd med mitt U17-lag och den utveckling som de gjort både som individer och kollektiv. Flera spelare har tagit enorma kliv och står just nu och knackar på dörren till klubbens herrlag, något som jag tror att de kommer fixa galant med ett antal extra träningstimmar i kroppen och en bra sommar full av förberedelser mentalt, tekniskt och fysiskt.
Nu börjar dock även den tuffa resan för dem som innefattar att vara redo att lägga ned tid på sin idrott. Att vara förberedd på att ens roll kan komma, och förmodligen kommer, att förändras drastiskt de första månaderna, kanske till och med året. Jag har själv varit där och man måste acceptera detta faktum men inte situationen i sig. Man ska inte nöja sig med vart man befinner sig, utan istället hungra efter mer. Med det menar jag att det handlar om en utmaning som spelaren måste godkänna. Jag måste göra detta och detta för att komma dit och mina val är inga andra än att antingen skita i det eller anta utmaningen. Det är i denna process som vinnaren skapas. Vem står upp för utmaningen? Vem kan jobba sig igenom förändringar? För det är precis vad det är; Förändringar, inte motgångar. En motgång är en skada eller något som förhindrar ens utveckling. En förändring är en ny roll och en möjlighet . Att lära sig spela den rollen och därifrån jobba vidare är vad som definierar en vinnare. Exempel Jimmy Butler eller Paul George!
Många väljer förstås att ge upp och det är inget konstigt. Det är en enkel väg att gå. Man börjar prata om att det är tråkigt, man utvecklas inte längre och anledningarna kan vara vad som helst. "Folk är bättre än vad jag är" men vinnaren ser det inte så. Vinnaren analyserar vad andra gör och antar möjligheten att bli en bättre spelare genom att aktivt arbeta för att nå ett nytt stadie av sitt spel. Detta kan inte vem som helst göra, för det krävs en unik attityd och karaktär för det. Om man antar denna utmaning, ser den och älskar den, kommer man att bli en fenomenal spelare. Det är mitt löfte till er spelare!
Vinnaren ser sin möjlighet att faktiskt förändra och detta är fullt möjligt. Spelare måste bara bestämma sig och därefter lägga ned den insats som krävs för förändring. Om mina spelare är redo att göra detta, är jag övertygad om att de kommer att nå full stimulans. Frågan är: hur bra vill jag bli? Följt av: Hur redo är jag att göra vad som krävs för att bli så bra som jag vill bli? Vill jag bli bättre än någon måste jag träna hårdare än personen. Det är så enkelt men även så svårt. Att spela division 2 Småland behöver och ska inte vara ert slutmål för det vore att begränsa era möjligheter. Sikta högre och håll siktet högt men stöd det på träning och passion för sporten.
Begränsningar finns ofta inte, utan de skapas av folk som inte varit redo att göra jobbet som krävs.
Ni, mina spelare har denna möjlighet och jag hoppas att så många av er som möjligt antar utmaningen.På något sätt vore det min ultimata coachvinst, även om den bollen ligger helt och hållet i mina spelares händer.
Väl spelat, boys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar