Det skulle kunna vara något av Charles Bukowski men så är inte fallet. Livet på ett kansli är verkligheten. Det är min historia. Med galler framför mina fönsterrutor är jag ständigt skyddad från alla hot utifrån och för att nå mig måste man komma in genom entrén och det gör folk varje dag klockan åtta. Det har jag inga problem alls med. Visst, jag saknar en dusch och jag saknar "det egna" som följer med ett hem. Jag saknar också ett kök med alla de redskap som hör ett sådant till. Köket brukar jag spendera rätt mycket tid i. En burgarpress är ett måste i alla kök. En ballongvisp för att skapa sin egen dressing likaså, men detta får jag snällt avböja tills i november, då flyttlasset går.
Inget av detta går att klaga på men vad som däremot stör mig något gruvligt är det inneboende flugparet. Jag jagade ut dem i förmiddags efter tre dagars nattlig terror men nu har den ena saten hittat hit igen. Jag kan ju aldrig döda en fluga, utan måste jaga ut den. Det är nattens projekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar