Jag såg på en clinic med John Calipari i somras och han lärde som vanligt ut massor intressant. En av de viktigaste läxorna ansåg jag vara att alltid ifrågasätta allt. Att inte finna sig i att "så är det!" utan tänka hur vill jag göra utifrån det material som finns tillgängligt.
Serbien mot Frankrike var en fröjd. Serbien är ett av mina favoritländer varje mästerskap. De spelar alltid fantastisk basket oavsett om de leds av Peja Stojakovic eller ett gäng 92:or. De har en identitet, precis som Litauen.
Jag missade första perioden men kom in till ett stillastående Frankrike. Pick n roll är en gåva och förbannelse. Dåliga lag spelar det med två spelare, medan bra exempel kan involvera fem stycken i sitt pick n rollspel. Serbien visade några riktigt fina aktioner med driftande spelare och hårt rullande storingar. Serbiens anfallsspel var imponerande men deras defensiva arbete är kanske vad som får min käke att falla längst. De lirar ett bra komprimerat försvar. Dick Bennett, den fantastiskte legendaren, har sagt ett par bevingade ord som är så viktig för ett välfungerande försvarsspel och den lyder: Hur försvarar vi posten? Utifrån denna fråga måste man styra upp sitt försvarsspel. Bennett menar att man inte kan styra baseline om motståndarens insidespelare försvaras utifrån 3/4-principen. När jag tänker på det är det väl ganska självklart eftersom insidespelaren då används som en automatisk screenare. Otroligt att jag nästan tagit mig igenom en hel karriär utan att tänkt på det vare sig som anfallare eller försvarare! Men Serbiens försvar är kul att se på. De spelar inte packlinje men har tydliga principer inspirerade av det, precis som Spurs haft den gångna säsongen. Resultatet blir att halvplansspelet för mottståndarna lätt blir statiskt och tvingas förlita sig på bra sänk utanför trean eller tuffa tvåor.
Mot USA finns det två faktorer som blir extremt avgörande. Mot USA måste man spela försvar i anfall. Det är deras styrka, de livnär sig på atletiska spelare som kan ligga i bollbanor och sno bollar. Deras försvarsspel är egentligen raka motsatsen mot Serbiens långa stunder eftersom de har ett helt annat manskap. Har man ett råatletisktlag blir det förstås lättare att spela det försvar som Duke och UNC förespråkar. Ligg i bollbanor, spela extrem förnekelsebasket och ha ryggen täckt. Att vårda bollen blir en nyckel för Serbien och tvinga USA att dra ned på tempot, stänga mitten, hitta bra sänk utifrån och försöka att begränsa Davis och Farieds involvering i såväl försvar som anfall.
USA kommer att försöka få Serbien att passa bollen så mycket som möjligt och inte låta dem penetrera djupt. Det känns som att vi kommer få se en hel del pickar på toppen av planen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar