Mitt hjärta dunkar så hårt för Litauen att jag börjar ifrågasätta min svenska identitet

Det finns få landslag som jag uppskattar så mycket som Litauen. Tro mig, jag har tänkt igenom det ganska noga nu de senaste minuterna. Det hela började förstås i pojkrummet i Vänersborg när jag 2003 fick se Sarunas Jasikevicius göra saker som jag bara sett Magic Johnson göra förut. Sedan dess har de haft en speciell plats i mitt hjärta. Nu ser jag dom spela mot Sverige och jag försökte analysera vad som gör dem så inbjudande. Jag jämförde dem med andra landslag jag gillade. Frankrike är fina. Men ta bort Batum och Parker så försvinner mycket av det roliga. Spanien är imponerande, men nej. Floppmaestros har sett för mycket fotboll. Litauen däremot, de är liksom Europas New York. De är svårträffade och ett solitt träblock. Du kan ta bort vilken spelare du vill och likt förbannat kommer de att spela bra. Förmodligen tar någon annan dennes roll. Skott, fastbreaks och IQ är en trevlig kombo. Jag hoppas på Sverige i detta EM. Jag hoppas på överraskningar, men i final får gärna Litauen stå. De är värda det. År av förtryck och elände, men det finns inget land i hela världen där basketen betyder så mycket som där. Jag slår vad om att hela Vilnius är öde just nu. Alla sitter inne och ser basket. En träningsmatch. Mot Sverige. Och det är fortfarande match.