Så var det äntligen dags. Tyvärr, måste jag använda ordet äntligen i detta sammanhang för så mycket glädje och inspiration som T-mac och Iverson gett mig har få åstadkommit. De peakade när jag var som mest receptiv för moves och jag tror på riktigt att det inte finns någon unge i hela världen som analyserat Iversons crossover så många timmar som mig. Jag satte youtubeklippen och matchsekvenserna på repeat i 20-30 min och gick sedan ut och övade en timme. Detta skedde flera gånger i veckan och gav så småningom resultat. Jag kommer ihåg att jag som liten gav en riktigt schysst crossover på Jerebko som resulterade i en and1. Ett av mina bästa basketminnen (tyvärr). Det skulle vara jag som spelade i NBA, inte han! Nåväl, med tiden ändrade jag mitt spel och inspirerades så småningom mer av explosivitet än av extravaganta handbyten. Gissa vem som blev en stor förebild? You got it; T-mac förstås. Kanske vår tids mest graciöse spelare. Det finns spelare som har något unikt. Och T-mac hade något så unikt som att han faktiskt var graciös. Han var en katt. Silky smooth, opererade in med ett Lucky Lukesnabbt första steg och tryckte bollen långt ned i halsen på någon långsam center som kommit för sent på hjälpen. Typ Shawn Bradley!
http://www.youtube.com/watch?v=Lt_AGxrhOq0
Men med tiden var det inte två silkies vi såg. Med tiden fejdade de ut och blev allt annat. Snabb och graciös blev gammal och seg. Jag minns sista gången jag såg T-Mac. Spurs hade totalkrossat Heat och sista fem minuterna kastade Pop in den del av bänken som kallas Marianerbänken, det vill säga den är djup där nere! T-macs spenderade sina sista minuter av action i ett hörn och försökte febrilt att sänka lite treor. Kanske inget värdigt slut, men det kan aldrig förstöra den historik han hade. Som individ för kom ihåg att T-mac har spelat en enda finalserie i hela sitt liv. Den har nyss sammanfattats.
Iverson försvann så småningom även han. var han en PG eller SG? När man tightade till regeln mot förning av bollen var han tvungen att ändra sin crossover som fortfarande fick folk att springa upp på läktaren. Men av någon anledning hjälpte det inte längre. Iverson skjöt för mycket. Han kunde inte samarbeta med vare sig spelare eller coacher. Han blev bortbytt och han sprivatliv var minst sagt stormigt. Även han har dock en historia och det som jag såg honom göra när Sixers spelade finaler mot Lakers 2001 har jag aldrig skådat sedan dess. Närmast kommer kanske Lebron 2007, men det är inte en 180 cm lång kille som gör ett statement.
Är de Hall of famers? Det kan man vrida och vända på. Jag tänker inte svara på det den här gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar