Fyhelsike. Kraftuttryck räcker inte för att beskriva det eländiga i forna La-laland som blev bla-blaland som i sin tur blev basketens Atlantis. Inget land, utan en nostalgi. Nästan en myt om svunna tider.
Lakers var en fantastisk klubb. Stoltheten satt i varenda lilla gren av klubben och betongen i Staples eller Forum var nog starkare än någon annanstans. Det fanns så mycket mer än betong i de väggarna.
Nu är denna tiden förbi. Eller inte riktigt. Vi i Lakers vill till varje pris hålla fast i det som vi tror har skapat denna sagolika kultur. Den bygger tyvärr på principer som på sikt har skjutit oss själva i foten, benet, skrevet, magen och slutligen huvudet.
I lakers har man länge varit ett familjeföretag. Alla skulle vara från det egna och det fungerade fram till Jerry Buss avled för ett par år sedan och hans osmakligt inkompetente son skulle ta över. Det låter kanske hårt men han är verkligen inte rätt man för Lakers. Hans syster gav honom treår att bygga upp något nytt och det tredje året började inatt, inte speciellt lovande. Ett försvarslag släpper in 91 poäng på försäsongen. Inte superimponerande men man gör 71. 71???? I NBA? Varje ÅR finns det någon spelare i ligan som gör 70+.
Sedan bestämmer man sig för att aktivt leta coacher within the family med resultatet att Byron Scott ska ta över. En coach som jag inte har mycket över för. Visst, han gjorde ett kanonjobb med Chris paul och Jason Kidd men frågan är om någon coach i hela världen inte har lyckats med dessa två förmodade topp-10 PG:S all-time?
Nej det är ingen rolig tid att hålla på Lakers. NBA:s tråkigaste lag med lite framtid men som totalt saknar fart i sitt lagspel, gör att bra spelare blir mediokra och okej spelare blir katastrof.
Ett år nu. Sedan ryker Buss och då hoppas vi på något nytt. Helst utanför familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar