Jag har alltid gillat att spela försvar och tar en nästan löjlig stolthet i att vara den bästa försvararen på planen varje gång jag spelar eller tränar. Jag gillar också att analysera försvarsspel när jag tittar på basket och vill hitta nya infallsvinklar hur man gör saker och ting. Har jag några funderingar mailar jag coachen i fråga. Det är dte bästa med att vara coach, det finns så himla många hjälpsamma mentorer där ute som gärna delar med sig av sina filosofier.
Det är lätt att statistiskt kolla på bra försvarsspel. Det kan vara dem som släpper in minst poäng eller de som släpper in minst antal treor och poäng i straffkastområdet. Dessa är grundläggande faktorer som jag tycker är bra att begrunda men det är förstås bara en minimal del av ett försvarsspel. Hur effektivt mna försvarar backscreens, bollscreener, stoppar snabba uppspel och annan avancerad statistik är förstås också väldigt viktiga faktorer.
Huruvida man styr mitten eller base, frontar post eller spelar bakom och allt sådant anser jag bara vara smaksaker som man väljer utifrån sitt spelarmaterial. Mina regler för ett bra, eller i alla fall ett lovande snart bra försvarsspel är hur fusionerade spelarna är. Jag brukar leta efter gör alla samma sak? Det finns ingenting som får mig att må så illa som när spelare i mitt eget lag gör saker som är tvärtemot vad vi jobbat på. Det händer tyvärr men detta är för mig oacceptabelt. Det känns på något sätt som en kränkning mot lagkonceptet. Svaren rörande varför spelaren begått detta illdåd kan förstår variera och är väl i sammanhanget irrelevant men min poäng är unisont individuellt beteende är en god grund för ett bra lagförsvar. Ju fler parametrar av spelet som infiltreras av detta, desto bättre är lagets försvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar