onsdag 4 februari 2015

Mina välvalda ord om All-starhelgen

Nu är det inte många matcher kvar innan det är dags för all-starhelgen och det var fantastiskt underhållande förr i tiden. All-star är lite som julafton. När man är liten är man spänd, nervös och omåttligt lycklig men när åldern tyar ut sin rätt handlar det mer om stämningen runt om än själva händelsen i sig.
Jag älskar eventet i sig och det är förstås ett bra skyltfönster för basket och en samlingspunkt för hela världen men vilka ska vara där? "De tolv bästa spelarna i varje serie" är förstås det uppenbara svaret men det mer sanningsenliga svaret brukar vara, de spelare med bäst fanbase plus några till. I år är många besvikna på att inte Damian Lilliard kom med och själv är jag minst sagt förvånad över att man nobbade honom. Men så kommer den givna följdfrågan: vem skulle man tagit bort för att ge platsen till Lilliard istället? Och var det rättt att låta Cousins få Kobes plats? Var det fel? Någon säger att Cousins lag är för kasst för att vara representerade och det är förstås en bra poäng . Ska Duncan vara med trots att han inte längre matar siffror som han gjorde förr i tiden? Ja, vem kan svara på dessa frågor.

Är det rätt att Lilliard blev nobbad? Nej, självklart inte men i en liga som är så fullproppad med bra spelare är dte ett par som kommer att få stå utanför. Bör man utöka antalet platser till laget? Nej, jag tror inte att det är lösningen. Jag tror snarare att man ska börja se All-star för vad det är. Lite som julafton. En rolig händelse som lyser upp vintermörkret men dagen efter är vardagen tillbaka och det är då som saker börjar spela roll på riktigt igen. Förra året blev Kyrie Irving All-starmatchens MVP. Vad säger det mer än att han fick ett Playstation 4 i julklapp?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar