Den här sommaren har varit speciell. Jag flyttar på helgerna och jobbar i hallen på vardagarna. Det gör att hemmet är tomt, nu när min fru bor i Växjö; platsen som jag ansluter till i augusti. Inför sommaren gjorde jag som vanligt en lista med vad jag ansåg mig göra bra, vad jag var sämre på och vad jag var dålig på, därefter började jag fördjupa mig inom dessa områden. Min stora utvecklingspunkt rör ledarskap och vilken kultur som jag vill eftersträva. Jag köpte en uppsjö böcker skrivna av såväl forskare som coacher och började skriva på min egen filosofi. Jag har haft en grundläggande spelfilosofi de senaste åren, men i år fick jag på riktigt erfara att X's and O's bara utgör en bråkdel av vad som behöver göras. Det är långt viktigare att hitta sin nisch och vilken kultur man eftersträvar. Mitt spel skall vara aggressivt och jag har under året lagt stor emfas på att kontrollera tresekundersområdet i anfall och försvar. Om detta görs är man väldigt bra. Sedan vill jag spelet skall gå snabbt och allt sånt där - ni vet kryss och ringar, men dessa punkter är inte vad spelet handlar om för mig.
När jag började skriva skrev jag upp några ord som jag ansåg var viktiga för att skapa en positiv utvecklingsfokuserad tävlingskultur. Precis den frasen skrev jag ned för det är vad basket handlar om. Lära människor att tävla, sätta individens utveckling som förutsättning för lagets framgång och att hela konceptet börjar med spelare och coacher som lever för dessa ord. Jag blir småtokig av att man ofta ställer jaget och laget mot varandra, något som jag avhandlade under dagen med en mycket nära vän och coach. Han tog upp det, vilket gjorde mig glad eftersom jag själv för bara ett par veckor sedan skrev ned det i min filosofi. Han har coachat i 24 år och har samma idé, fostrat multipla landslags- och collegespelare, så det känns som en bra person att dela en sådan tanke med! Det är ytterst viktigt att ha människor att få diskutera med. Jag tror att coacher utvecklas mycket i samtalet med andra lika- och oliktänkande.
Att hitta sin kultur är att gå till botten med sig själv och hitta vad som man tycker är viktigt. Idagsläget är min filosofi 18 sidor lång, men det är oviktigt - det viktiga är att jag skall kunna formulera den i så få ord som möjligt. Den handlar inte så mycket om basket, som den handlar om min syn på utveckling, tillväxt och lärande. Jag tror på ett tjänande ledarskap, där spelarna/eleven/människan sätts i främsta rummet. Mitt mål och plikt som lärare och coach är att ta människan till platser, dit den inte kan ta sig själv.
Där tog kvällens slut. More to come...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar