Spelförståelse är en av basketspelarens viktigaste men också mest svåranalyserade egenskaper. När jag scoutade spelare under hösten, vintern och våren var det ofta genom spelförståelse jag gick för att hitta spelares svagheter. De är mer komplicerade än exempelvis delar såsom "han går bara vänster, han kan inte skjuta eller liknande. Dessa märker man ofta utan någon djupare fördjupning i spelarens tendenser, men spelförståelsen avslöjar djupare eventuella problem. Hur snabbt uppfattar spelaren hur banan ser ut och hur spelare är positionerade. Är en spelare öppen, men han väljer ändå att avsluta själv?Är spelaren vilsen vid dessa situationer? Ett typiskt sådant förståelseexempel kan vara i försvarsposition och se hur en spelare hanterar mutipla screener. Blir spelaren vilsen redan efter en screen? Antingen är det coachen som inte tränat på det, eller så är det faktiskt så att spelaren har uppenbara problemer i sin förståelse för spelet. Det kan också bero på att spelaren är tam i skallen och inte gillar kroppskontakt. Detta är en typisk grej för många spelare. Så fort det gör ont, vill man bryta. Då handlar det om problem som är mycket värre än spelförståelse, för då är man helt enkelt på fel plats.
Varför tar jag upp det här? Jo, det ska jag berätta (till tonerna va Baba O'Riley förresten. Konstigt hur allt låter otroligt bra om man har en låt med grymt tryck i bakgrunden?). Jag är inne i ett gediget kartläggande av vad jag anser en spelare behöver kunna hantera. Det finns förstås olika nivåer, men jag har valt att hålla mig till krav som jag anser alla måste kunna, så kallade grundläggande färdigheter. Sedan följer jag upp detta med avancerade färdigheter som inte är elementära för att överhuvudtaget kunna spela minuter en basketmatch, men som kankse lyfter dig från resten och som är "superstjärneförmågor". Du blir helt enkelt ovärderlig med dessa kunskaper!
Mina matriser utgår från fyra övergripande områden, där jag värderar spelares mentala, fysiska, speltekniska och spelförståelsemässiga styrkor och hög-/lågprioriterade utvecklingsområden.
Dessa områden markerar jag sedan med grönt (bra) eller gult (tillräckligt bra). Eller så får spelarna ingen färg alls och då har de helt enkelt inte visat upp sig kunna behärska det specifika området. Det måste i sådana fall eventuellt fokuseras kommande träningar ytterligare. Jag använder mig också av en trendfaktor som visar om en spelares färdigheter går framåt, bakåt eller har stagnerat. Detta efter ett hett tips vid dagens seminarium!
Denna matris är något nytt för mig at använda i baksetsammanhang, men jag har tdigare gjort det i skolan och läst om hur dessa skall utformas för att hjälpa elever att nå nya kunskapsnivåer genom förtydligade mål.
Vad har detta med rubriken att göra? Det är verkligen svårt att avskilja spelförståelsen inom vissa delar! Ett exempel är huruvida en spelare kan använda roteringar för att passa fria spelare ur låsta situationer. Är detta spelförståelse eller en spelteknisk aspekt? Faktum är att det är både och! Behärskar spelaren den fysiska prestationen att kunna rotera bort från en försvarare eller ett hjälpförsvar, behöver den dessutom ha spelsinnet som krävs för att inse när detta skall göras! De didaktiska frågorna när, var, varför och hur innehar således olika nivåer av spelteknik och förståelse, där hur kankse är ett exempel på ett (allt som oftast) tekniskt segment.
Det finns ett flertal exempel på dessa kvasiegenskaper. Frågan är om det är ett problem? Jag har svårt att tro det, utan vi talar nog främst om facksortering av färdigheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar