Idag är det lördag och om tre dagar flyttar jag ned till Malmö för att börja coacha Malbas P02:or och utvecklingslag. Säsongsplaneringarna är färdiga, första veckans träningar är inskrivna och redan kommande helg har vi vår första träningsmatch någonstans i Danmark. Det ska bli spännande att se vad Danmark har att erbjuda men enligt en coachkollega håller de god kvalitet på ungdomsnivå. Det blir en spännande drabbning och i veckan finns det några delar av spelet som vi ska göra bra, andra okej och vissa saker behöver vi inte fokusera på riktigt än. I min skalle och mina papper har jag en idé om vad detta skulle vara men efter den gångna veckan kanske detta kan komma att förändras lite.
Kommande veckas träningar ska vi fokusera på vårt transitionspel, pick
and roll (anfall men även försvar), lite halvplansspel i form av
rörelsemönster utifrån vissa premisser.
Det kommer förstås att bli mycket spännande och framför allt använda träningsmatcherna som tillfälle att växa tillsammans och få en mer klar bild av vart vi är, vad vi behöver förändra för att komma dit vi vill och hur vi ska göra det.
Tack för denna gång!
Visar inlägg med etikett Träningsplanering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Träningsplanering. Visa alla inlägg
lördag 29 augusti 2015
söndag 2 augusti 2015
Lärofilosofi del. I
Det finns vissa utrymmen som inte är helt utforskade, vare sig i basket- eller lärarutbildningen. Mycket av det man arbetar med är strikt akademiskt och fullt av "Bör" samt problematiseringar. Det är inte speciellt konstigt, för är det något man lärt sig av den akademiska värden, så är det faran i att vara säker på sin sak. Det brukar resultera i verbala sabelhugg och sågningar som får den mest sturske att vrida på sig av skammens pinande pisksnärtar. Problemet med att alltid vara strikt akademisk är att man tappar lite praktisk grund att stå på, när man väl kommer ut. Detta anser jag kan drabba såväl universitets- som basketstudier arrangerade av SBBF, då tänker jag förstås främst på steg-utbildningarna. Inte under några omständigheter bör de försvinna, tvärtom så är det akademiska ytterst viktigt men det behöver kompletteras av praktik. Och i min praktik har jag försökt utveckla en filosofi som jag använder mig av när jag arbetar med färdighetsträning.
Min lärofilosofi bygger på praktik, egna lyckanden och misslyckanden, de kunskaper som jag fått genom officilla utbildningar såsom Impact Basketballs tränarprogram men också genom otaliga timmar av inofficiell utbildning med PDF:er och videos signerade Shaka Smart, Billy Donovan, John Calipari, George Karl och listan kan göras hur lång som helst. Det är inte fel att inspireras. Inte att sno heller för den delen, bara man är tydlig med var man fått det ifrån.
Min lärofilosofi, det vill säga hur jag ämnar att lära ut basket, byggs upp kring åtta nyckelord som jag alltid försöker bära med mig. På basketplanen givetvis men faktiskt också vid sidan av den, för de är ett utmärkt navigationsredskap för mig. Kommande två inlägg skall ta upp dessa och beskrivningarna kan komma att förändras med tiden: en återkommande fara i mina blogginlägg! :)
Uppskattning - Både jag och de som är i hallen med mig behöver uppskatta det vi håller på med. Det är en gåva som vi delar och denna ska vi tillsammans göda ytterligare. Om det är någon i hallen som inte uppskattar det vi gör bör denna lämna platsen, oavsett om det är jag, en förälder eller en spelare. Ta en paus - gör något annat men här ska du inte vara! Positiv energi frodas av delad uppskattning!
Entusiasm - Det måste finnas en ömsesidig respekt och entusiasm för hela kontexten och den process som det är att bli så bra som absolut möjligt är. Man behöver förstå skillnaden mellan att inte kunna och kunna något samt att charmen med sporten är att man aldrig kan lära sig att bemästra någon del av den. Med andra ord kan man alltid bli bättre på allt och detta faktum behöver man älska och ta sig an med stor entusiasm.
Kamp - Det finns inget värre än en tyst hall eller ögon utan glöd. Det måste finnas eld och spänning i luften för att tillsammans kunna växa. Det måste vara en kamp och en förståelse för korrelationen mellan kamp och utveckling.
Ambition - Ha alltid något att sträva mot och gläds åt nådda mål. Ambition är som en lykta i ett mörker, det är den som lyser upp vägen som tar oss till målet. Det här är också hunger att alltid försöka snegla på nya saker, moves och dylikt och anteckna lite, för att så småningom lägga till något nytt till kunskapsbanken. För mig som coach handlar det om att studera spelet men också andra faktorer såsom ledarskap, matematik eller helt andra saker och ämnen. Allting kan bidra med något nytt och ambition hjälper mig att fortsätta utforska samt hålla mig hungrig.
Ödmjukhet - Ett ganska svårt ord att beskriva, för det missuppfattas gärna. Ofta ställs det som någon motsats till Swagger och självförtroende, men det är det inte för mig. Ödmjukhet handlar om tacksamhet och hör ihop med uppskattning. Jag ska vara ödmjuk inför mig själv och andra och inse att basketgåvan måste vidareförmedlas och att jag inte räds att dela med mig av min kunskap men också att jag är mycket öppen för att ta in nya saker och tillåta mig att lära utav andra. Gillar jag det inte så kanske det inte passar mg just nu men kom ihåg vad det var för det kan behövas senare av någon anledning.
Är man inte ödmjuk inför andra tror jag att man är dödsdömd som såväl spelare som människa och coach, men det betyder inte att man inte ska tro på sig själv - tvärtom! Tro på dig själv till 100 % men ha ett öppet sinne och var tacksam mot allt och alla som vill dig väl. Då är det lättare att utveckla "rätt" swagger som inte bygger på att vara en "fake thug". Det kommer då sitället från hjärtat, inte från hjärnan och tro mig; det märks vart Swaggern kommer ifrån!
Nästa del tar upp mina sista ledord. Stay connected!
Min lärofilosofi bygger på praktik, egna lyckanden och misslyckanden, de kunskaper som jag fått genom officilla utbildningar såsom Impact Basketballs tränarprogram men också genom otaliga timmar av inofficiell utbildning med PDF:er och videos signerade Shaka Smart, Billy Donovan, John Calipari, George Karl och listan kan göras hur lång som helst. Det är inte fel att inspireras. Inte att sno heller för den delen, bara man är tydlig med var man fått det ifrån.
Min lärofilosofi, det vill säga hur jag ämnar att lära ut basket, byggs upp kring åtta nyckelord som jag alltid försöker bära med mig. På basketplanen givetvis men faktiskt också vid sidan av den, för de är ett utmärkt navigationsredskap för mig. Kommande två inlägg skall ta upp dessa och beskrivningarna kan komma att förändras med tiden: en återkommande fara i mina blogginlägg! :)
Uppskattning - Både jag och de som är i hallen med mig behöver uppskatta det vi håller på med. Det är en gåva som vi delar och denna ska vi tillsammans göda ytterligare. Om det är någon i hallen som inte uppskattar det vi gör bör denna lämna platsen, oavsett om det är jag, en förälder eller en spelare. Ta en paus - gör något annat men här ska du inte vara! Positiv energi frodas av delad uppskattning!
Entusiasm - Det måste finnas en ömsesidig respekt och entusiasm för hela kontexten och den process som det är att bli så bra som absolut möjligt är. Man behöver förstå skillnaden mellan att inte kunna och kunna något samt att charmen med sporten är att man aldrig kan lära sig att bemästra någon del av den. Med andra ord kan man alltid bli bättre på allt och detta faktum behöver man älska och ta sig an med stor entusiasm.
Kamp - Det finns inget värre än en tyst hall eller ögon utan glöd. Det måste finnas eld och spänning i luften för att tillsammans kunna växa. Det måste vara en kamp och en förståelse för korrelationen mellan kamp och utveckling.
Ambition - Ha alltid något att sträva mot och gläds åt nådda mål. Ambition är som en lykta i ett mörker, det är den som lyser upp vägen som tar oss till målet. Det här är också hunger att alltid försöka snegla på nya saker, moves och dylikt och anteckna lite, för att så småningom lägga till något nytt till kunskapsbanken. För mig som coach handlar det om att studera spelet men också andra faktorer såsom ledarskap, matematik eller helt andra saker och ämnen. Allting kan bidra med något nytt och ambition hjälper mig att fortsätta utforska samt hålla mig hungrig.
Ödmjukhet - Ett ganska svårt ord att beskriva, för det missuppfattas gärna. Ofta ställs det som någon motsats till Swagger och självförtroende, men det är det inte för mig. Ödmjukhet handlar om tacksamhet och hör ihop med uppskattning. Jag ska vara ödmjuk inför mig själv och andra och inse att basketgåvan måste vidareförmedlas och att jag inte räds att dela med mig av min kunskap men också att jag är mycket öppen för att ta in nya saker och tillåta mig att lära utav andra. Gillar jag det inte så kanske det inte passar mg just nu men kom ihåg vad det var för det kan behövas senare av någon anledning.
Är man inte ödmjuk inför andra tror jag att man är dödsdömd som såväl spelare som människa och coach, men det betyder inte att man inte ska tro på sig själv - tvärtom! Tro på dig själv till 100 % men ha ett öppet sinne och var tacksam mot allt och alla som vill dig väl. Då är det lättare att utveckla "rätt" swagger som inte bygger på att vara en "fake thug". Det kommer då sitället från hjärtat, inte från hjärnan och tro mig; det märks vart Swaggern kommer ifrån!
Nästa del tar upp mina sista ledord. Stay connected!
tisdag 21 juli 2015
Idag kan jag slutligen titulera mig som Impact Player Development Specialist
Jag bestämde mig för att gå den här utbildningen av ren passion för sporten och att jag hade några kronor över som kunde spenderas på utbildning.
I utbildningen fick jag bland annat lära mig om styrketräning, näringslära, periodisering, sekvensering och mental träning. Varje delprov avslutades med ett test, där man skulle klara 70 % eller över (förstås) för att bli godkänd.
Eftersom just spelarutveckling är något som jag tycker är så vansinnigt viktigt och som jag ägnar mycket tid med att fundera över, låg denna utbildning helt enkelt perfekt i tiden för mig.
Förbered spelarna för att peaka
Förberedelser är en av de viktigaste aspekterna av coachande och spelande, oavsett idrott. Om man bryter ned allt till sin kvintessens, anser jag att det handlar om vilka mål som är aktuella (sätt dessa och arbeta med dem) samt hur vi förbereder våra spelare till att peaka. Problemet är att begreppet peaka sällan tidsbestäms och vi missar att lägga till ".... vid rätt tid!" efteråt. Hur gärna både spelare och coacher än vill det, så kvarstår faktum att det är omöjligt att peaka 12 månader om året. Det går inte på grund av att våra kroppar har begränsningar hur gärna vi än vill komma bort från det. Varenda en av årets månade behöver därför struktureras noggrannt och respekteras därefter för att undvika att spelare blir uttröttade, slitna och i värsta fall förstås skadade. Det handlar inte bara om kroppen utan även knoppen.
Exempelvis behöver jag som coach fundera på hur jag lägger upp sommarmånaderna. Sommarmånaderna kan delas upp i två perioder - offseason och preseason. Under offseason ska spelaren kanske gå upp/ned i vikt, jobba på sitt skott efter dribbling, hållning eller kroppskontroll, ja listan kan förstås göras lång på vilka eventuella aspekter man vill jobba på med olika spelare. Men att förstå de olika periodernas innebörd är viktigt, för om säsongen startar i oktober och man exempelvis i september har en spelare behöver gå upp/ned i vikt, så ökar risken markant för skador och fokus behöver förmodligen läggas om från vad som tidigare varit planerat. Respektera månaderna eller ännu viktigare: respektera spelarna!
Spelarna ska med andra ord inte vara i bäst form i september-oktober. Hur ofta har man inte sett lag som sett oerhört starka ut tidigt men sedan tappat? Kanske beror det just på att de tränat för att vara som bäst när säsongen startar snarare än när den slutar.
Exempelvis behöver jag som coach fundera på hur jag lägger upp sommarmånaderna. Sommarmånaderna kan delas upp i två perioder - offseason och preseason. Under offseason ska spelaren kanske gå upp/ned i vikt, jobba på sitt skott efter dribbling, hållning eller kroppskontroll, ja listan kan förstås göras lång på vilka eventuella aspekter man vill jobba på med olika spelare. Men att förstå de olika periodernas innebörd är viktigt, för om säsongen startar i oktober och man exempelvis i september har en spelare behöver gå upp/ned i vikt, så ökar risken markant för skador och fokus behöver förmodligen läggas om från vad som tidigare varit planerat. Respektera månaderna eller ännu viktigare: respektera spelarna!
Spelarna ska med andra ord inte vara i bäst form i september-oktober. Hur ofta har man inte sett lag som sett oerhört starka ut tidigt men sedan tappat? Kanske beror det just på att de tränat för att vara som bäst när säsongen startar snarare än när den slutar.
torsdag 9 juli 2015
Jobba natt ger lite tid till att jobba med skallen
The 7 Habits [...] är kanske inte riktigt vad jag förväntat mig utan ganska basic men det är mycket intressanta ämnen som behandlas i boken. En del är förstås ganska uppenbara om man läst in sig på liknande ämnen tidigare. Exempelvis att förändra sitt eget tänk snarare än att kräva det samma från andra har man ju hört åtskilliga gånger (trots detta tycks många inte vilja ta i en sådan tanke ens med handskar och tång) Även om det blivit ett par rödmarkerade rader känns den än så länge, ett kapitel in, som en mindre sensationell bok. Jag hoppas att detta förändras under kommande natt.
07 seconds or less däremot är fantastiskt härlig och ger riktigt bra och värdefulla inblickar i NBA-verkligheten. Här får man följa med på coachmöten, höra spelares resonemang och BS-prat, deras tankar om andra spelare som exempelvis Kobe - en arrogant skit, enligt Raja Bell men en spelare som är omöjlig att stoppa enligt de flesta i coachstaben. Deras taktik i slutspelet mot Laers var att låta Kobe skjuta i hopp om att han slagkamrater skulle bli moraliskt utsvultna av att aldrig låna bollen.
tisdag 7 juli 2015
Dåligt med uppdateringar det sista
Ursäkta mitt halvdåliga uppdaterande här den senaste tiden och det finns egentligen inga bättre förklaringar än att vädret i kombination med andra prioriteringar gjort att bloggen halkar efter lite. Det finns många bra fördelar med att ha en blogg, där man snabbt kan skriva av sig men samtidigt tenderar jag också att ibland skriva lite för snabbt. Många tankar bearbetas genom skrivandet och om jag skulle rota lite i arkivet är det ingen omöjlighet, snarare tvärtom, att jag inte riktigt är helt med på vad jag tidigare tyckt. Coachning är utmaningar utifrån många olika faktorer men balansen mellan kontinuitet, förändring och ändring är inte alls så enkelt många gånger och denna avvägning blir förstås emellanåt ganska exponerad i denna blogg. Men just flexibilitet har fått bli ett nyckelord i min coachning, mycket tack vare att det egentligen inte finns speciellt många alternativ många gånger.
Hade jag fått välja skulle jag träna på samma sätt som många collegelag gör. TYvärr har jag inte ens 40% av de träningstider som dessa har men vi behöver lära dem nästan lika mycket. Hur ska man då agera som coach? Man måste förstås komma på exemplariska övningar som tränar på lagom många aspekter samtidigt. Exempelvis skottövningar, där såväl fotarbete som bollhantering och kondition integreras. Detta anser jag vara en av de stora utmaningarna i dagens idrottsverksamhet.
Det samma gäller exempelvis den fullkomligt lysande övningen shell drill. Jag älskar Shell och använder den varje vecka med mina lag. Ibland 3-1 ibland 4 ute, vilken uppställning spelar egentligen ingen större roll men för att shell drill ska bli realistisk måste jag försöka få inlagom mycket vid varje repetition. Mitt försvarsspel skiljer sig lite från det traditionella svenska, där man styr baseline. Jag var tidigare en ganska strikt fokuserad packlinjecoach men har nu gått över lite mer mot ett eget försvarssystem, där själva styrningen inte är det mest viktiga utan jag fokuserar snarare på bollpress, vinklar och hjälpmedvetenhet. Faktum är att mot bra lag så spelar det ofta ingen roll hur vi står för anfallarna kommer att kunna lirka upp muren och därför vill jag istället fokusera på hur mina spelare håller sig redo och agerar samt reagerar utifrån dessa händelser. För mig är det nämligen totalt ointressant hur man styr om man inte har en klart strukturerad plan rörande hur man roterar. Detta är för mig mer viktigt och något som varje shell drill måste involvera. Attacker mitten och baslinje.
Nästa viktiga punkt för mig är hur man försvarar inside. Här är jag också väldigt elastisk och säger inte att så ska man försvara eftersom det beror främst på eget manskap och lite på motstånd. Att spela trekvartsförsvar tycker jag är ett bra utgångsläge men ofta blir det inte mer än just en god förutsättning eftersom spelarna inte bröstar upp tillräckligt i sitt insideförsvar. Därför är jag även gällande insideförsvaret mån om att belysa positionering och framför allt hur man ska få bort anfallaren från blocket. Om man lyckas få ut en femma en-två meter från tresekundersområdet är det mycket vanligare att denna spelare blivit en passare istället för en scorer.
Oavsett hur man väljer att spela så är det viktiga att verkligen öva på det och i tider med för få hallar blir vi coacher ännu mer viktiga och vi behöver aktivt fundera över övningar och effektivitet.
Hade jag fått välja skulle jag träna på samma sätt som många collegelag gör. TYvärr har jag inte ens 40% av de träningstider som dessa har men vi behöver lära dem nästan lika mycket. Hur ska man då agera som coach? Man måste förstås komma på exemplariska övningar som tränar på lagom många aspekter samtidigt. Exempelvis skottövningar, där såväl fotarbete som bollhantering och kondition integreras. Detta anser jag vara en av de stora utmaningarna i dagens idrottsverksamhet.
Det samma gäller exempelvis den fullkomligt lysande övningen shell drill. Jag älskar Shell och använder den varje vecka med mina lag. Ibland 3-1 ibland 4 ute, vilken uppställning spelar egentligen ingen större roll men för att shell drill ska bli realistisk måste jag försöka få inlagom mycket vid varje repetition. Mitt försvarsspel skiljer sig lite från det traditionella svenska, där man styr baseline. Jag var tidigare en ganska strikt fokuserad packlinjecoach men har nu gått över lite mer mot ett eget försvarssystem, där själva styrningen inte är det mest viktiga utan jag fokuserar snarare på bollpress, vinklar och hjälpmedvetenhet. Faktum är att mot bra lag så spelar det ofta ingen roll hur vi står för anfallarna kommer att kunna lirka upp muren och därför vill jag istället fokusera på hur mina spelare håller sig redo och agerar samt reagerar utifrån dessa händelser. För mig är det nämligen totalt ointressant hur man styr om man inte har en klart strukturerad plan rörande hur man roterar. Detta är för mig mer viktigt och något som varje shell drill måste involvera. Attacker mitten och baslinje.
Nästa viktiga punkt för mig är hur man försvarar inside. Här är jag också väldigt elastisk och säger inte att så ska man försvara eftersom det beror främst på eget manskap och lite på motstånd. Att spela trekvartsförsvar tycker jag är ett bra utgångsläge men ofta blir det inte mer än just en god förutsättning eftersom spelarna inte bröstar upp tillräckligt i sitt insideförsvar. Därför är jag även gällande insideförsvaret mån om att belysa positionering och framför allt hur man ska få bort anfallaren från blocket. Om man lyckas få ut en femma en-två meter från tresekundersområdet är det mycket vanligare att denna spelare blivit en passare istället för en scorer.
Oavsett hur man väljer att spela så är det viktiga att verkligen öva på det och i tider med för få hallar blir vi coacher ännu mer viktiga och vi behöver aktivt fundera över övningar och effektivitet.
fredag 26 juni 2015
En aktivitetsklocka gör träningen fantastiskt mycket roligare!
I januari beställde jag en aktivitetsklocka som lät sensationsartad. Den kunde mäta allt från tid, puls, steg, kaloriförbränning till hur väl man sov. Det är helt sant, det enda dilemmat var att det inte fanns något releasedatum. Jag skulle med andra ord kunna få vänta till 2020 and beyond. Eftersom jag är så förtjust i blått hade jag dessutom beställt med just blått armband men plötsligt började klockan droppa ut i olika länder, till sist även Sverige. Mitt blåa band var däremot fortfarande daterat till typ 2020 and beyond. Jag orkade inte längre utan avbställde för att istället köpa en med svart band ochidag anlände min lilla vän inpaketerad i en tråkig brun kartong men därunder låg den lyxigt och stabilt i en liten genomskinlig tjockplastbehållare.
Jag kopplade in den till datorn och det tog inte många timmar innan jag kunde fastslå två saker. 1. Den fungerade bra. 2. Så länge den fortsätter med detta har jag eventuellt hittat en ny bästa vän (sorry alla andra)! Jag åkte till hallen för att se vad ett skottpass a 90 minuter kunde generera för siffror. Det genererade drygt cirka 13.000 steg (obs! Jag had gått 15 854 klockan 20:39 idag och endast ett par tusen togs innan träningspasset - jag jobbade natt, sov och aktiverade klockan först vid 16-tiden). Jag brände dessutom 3342 kalorier på passet och sprang ungefär 12.87 km med en maxpuls på 135+ slag i minuten.
Min vilopuls var som lägst 56 idag och jag hoppas kunna sänka den ytterligare 2-4 innan säsogstart!
Passet bestod av catch and shoot från trean 5 positioner, några dribblingsmoves med efterföljande skott från armbåge, dribblingsmoves följt av enbenrunners, running hooks från blocket, Dreamshake skott från armbåge och power shuffle in i skott från trean. Jag har som sagt ett litet gäng moves som jag vill lägga till i mitt spel inför hösten och igår hittade jag en hesitation-in-out som jag tyckte såg himla skön ut, så den får också hänga med!
Jag kopplade in den till datorn och det tog inte många timmar innan jag kunde fastslå två saker. 1. Den fungerade bra. 2. Så länge den fortsätter med detta har jag eventuellt hittat en ny bästa vän (sorry alla andra)! Jag åkte till hallen för att se vad ett skottpass a 90 minuter kunde generera för siffror. Det genererade drygt cirka 13.000 steg (obs! Jag had gått 15 854 klockan 20:39 idag och endast ett par tusen togs innan träningspasset - jag jobbade natt, sov och aktiverade klockan först vid 16-tiden). Jag brände dessutom 3342 kalorier på passet och sprang ungefär 12.87 km med en maxpuls på 135+ slag i minuten.
Min vilopuls var som lägst 56 idag och jag hoppas kunna sänka den ytterligare 2-4 innan säsogstart!
Passet bestod av catch and shoot från trean 5 positioner, några dribblingsmoves med efterföljande skott från armbåge, dribblingsmoves följt av enbenrunners, running hooks från blocket, Dreamshake skott från armbåge och power shuffle in i skott från trean. Jag har som sagt ett litet gäng moves som jag vill lägga till i mitt spel inför hösten och igår hittade jag en hesitation-in-out som jag tyckte såg himla skön ut, så den får också hänga med!
onsdag 24 juni 2015
Var och en blir salig på sin tro - några ord om styrketräning och träning rent allmänt
"Var och en blir salig på sin tro!" har jag växt upp med. Min mor matade mig med det i hela min uppväxt och ordspråket är väl på något sätt som klippt och skuret för en som har en bestämd åsikt om något och som inte vill lyssna på den andres argument eller inte har någon större lust att fördjupa debatten ytterligare. Det är helt enkelt perfekt för den som tror på något och som bara vill låta det vara så!
Men det kan också användas på andra, mer öppna sätt att förhålla sig till sin omgivning på. Det finns så många teorier och samtliga är just teorier så mycket av det som vissa väljer att förklara som sanningar blir alldeles för lätt sedda som allmän fakta. Kanske är det faktiskt vetenskapligt bevisat men betyder det att det är rätt? Ja, det kanske det gör men vad det däremot sällan bevisar är att något annat är fel. Träning och framför allt styrketräning är något som alldeles för mycket kommit att handla om rätt eller fel för att man, precis som en coach, ofta verkar utifrån specifika metoder.
Jag tycker att OPT är ett utmärkt sätt att bygga fys för basket och detta är mitt standardsystem under hela säsongen. Jag ska inte säga att jag följer det slaviskt men det utgör en grundstruktur. Man börjar med många repetiotioner på lågt tempo och går vidare efter fyra veckor till färre reps i högre tempo för att avsluta sista fyra veckorna med maxtempo och ännu färre repetitioner, sedan börjar man om men då har man förstås höjt sin muskulära lägsta nivå. Men jag tycker även att Michael Bradleys metoder är fantastiska. Han pratar om långsamma rörelser med stora fördelar såsom hårdare träning med mindre vikter men också "pain management". Florida State har fått fram åtskilliga fysiska NBA-spelare så han har uppenbarligen något i sin fysträning som fungerar.
Samtidigt har man VCU:s Daniel Roose som kör stenhårt på Litvinovmetoden och som verkligen skapar fysiska spelare också. Denna tränings tränar kanske det kardiovaskulära systemet mer än någon annan och är metaboliskt utformad, något som även fysios på USA Basketball menar är grymt att lägga in i träningen.
Kontentan är att det finns så mycket information och man ska vara öppen kritisk till alla och inte stirra sig allt för blind på någon. Testa runt och var kreativ. Jag tränade MMA förra sommaren och det var metabolisk träning som nästan tog livet av mig!
Men det kan också användas på andra, mer öppna sätt att förhålla sig till sin omgivning på. Det finns så många teorier och samtliga är just teorier så mycket av det som vissa väljer att förklara som sanningar blir alldeles för lätt sedda som allmän fakta. Kanske är det faktiskt vetenskapligt bevisat men betyder det att det är rätt? Ja, det kanske det gör men vad det däremot sällan bevisar är att något annat är fel. Träning och framför allt styrketräning är något som alldeles för mycket kommit att handla om rätt eller fel för att man, precis som en coach, ofta verkar utifrån specifika metoder.
Jag tycker att OPT är ett utmärkt sätt att bygga fys för basket och detta är mitt standardsystem under hela säsongen. Jag ska inte säga att jag följer det slaviskt men det utgör en grundstruktur. Man börjar med många repetiotioner på lågt tempo och går vidare efter fyra veckor till färre reps i högre tempo för att avsluta sista fyra veckorna med maxtempo och ännu färre repetitioner, sedan börjar man om men då har man förstås höjt sin muskulära lägsta nivå. Men jag tycker även att Michael Bradleys metoder är fantastiska. Han pratar om långsamma rörelser med stora fördelar såsom hårdare träning med mindre vikter men också "pain management". Florida State har fått fram åtskilliga fysiska NBA-spelare så han har uppenbarligen något i sin fysträning som fungerar.
Samtidigt har man VCU:s Daniel Roose som kör stenhårt på Litvinovmetoden och som verkligen skapar fysiska spelare också. Denna tränings tränar kanske det kardiovaskulära systemet mer än någon annan och är metaboliskt utformad, något som även fysios på USA Basketball menar är grymt att lägga in i träningen.
Kontentan är att det finns så mycket information och man ska vara öppen kritisk till alla och inte stirra sig allt för blind på någon. Testa runt och var kreativ. Jag tränade MMA förra sommaren och det var metabolisk träning som nästan tog livet av mig!
En ny dag av livets goda
Igår och idag har varit tankedagar som bland annat inneburit att sopsorteringen blivit mer pedagogisk och noggrann i mitt lilla hushåll men dessutom har jag haft mycket tid både i gymmet och även gjort i ordning lite för kommande säsong. Min ålder kan ju emellanåt ligga mig lite i fatet när det kommer till coachning, så mitt motto är att jag ska vara den hårdast jobbande j*veln i världen. Det är nog mitt bästa sätt att snabbt bygga upp rutiner, strukturera och omstrukturera tankar, filosofier, drillar o.dyl. Det är också därför som jag i stort sett alltid har med mig en penna och något slags papper om någon någonsin noterat detta.
Just nu håller jag på att omformatera vårt transitionspel, både offensivt och defensivt och årets NBA-finaler är faktiskt inspirationskällor för båda delar av planen. Det fanns några saker som jag tyckte mycket om och dessa skall jag föröska få in i vårt spel, vilket förstås innebär att jag behöver komma på en "ny" eller i alla fall lite nytt i min pedagogik och drillar.
Inatt jobbar jag natt och målet med kvällen är att under lediga stunder försöka ta mig igenom de sista kapitlen i Players First - en bok som jag tycker är fantastiskt givande. Jag älskar litteratur och köpte hem en uppsjö nya böcker igår. Bland annat en om svenska traditioner, sista delen i Per Anders Fogelströms stadenserien och ett par böcker om psykologi och affärer. Bred flora i min bokhylla, vill jag lova!
Den egna försäsongsträningen knallar på. I måndags lyckades jag klämma in tre pass. Ett fys med externt konditionspass, ett skottpass och en timmes spel. Igår var det bara styrka som stod på schemat och idag var det styrka och konditionsövningar. Jag känner att mina förberedelser aldrig varit så bra som de är i år och de punkter som jag satt upp som förbättringsåtgärder till kommande säsong arbetas med aktivt!
Tack för idag vänner!
Just nu håller jag på att omformatera vårt transitionspel, både offensivt och defensivt och årets NBA-finaler är faktiskt inspirationskällor för båda delar av planen. Det fanns några saker som jag tyckte mycket om och dessa skall jag föröska få in i vårt spel, vilket förstås innebär att jag behöver komma på en "ny" eller i alla fall lite nytt i min pedagogik och drillar.
Inatt jobbar jag natt och målet med kvällen är att under lediga stunder försöka ta mig igenom de sista kapitlen i Players First - en bok som jag tycker är fantastiskt givande. Jag älskar litteratur och köpte hem en uppsjö nya böcker igår. Bland annat en om svenska traditioner, sista delen i Per Anders Fogelströms stadenserien och ett par böcker om psykologi och affärer. Bred flora i min bokhylla, vill jag lova!
Den egna försäsongsträningen knallar på. I måndags lyckades jag klämma in tre pass. Ett fys med externt konditionspass, ett skottpass och en timmes spel. Igår var det bara styrka som stod på schemat och idag var det styrka och konditionsövningar. Jag känner att mina förberedelser aldrig varit så bra som de är i år och de punkter som jag satt upp som förbättringsåtgärder till kommande säsong arbetas med aktivt!
Tack för idag vänner!
lördag 6 juni 2015
Skottpass
Idag blir det prat om skottpass. Jag anser att det finns två typer av individuella träningar och den första är workouts och den andra är så kallade skill developmentsessioner. Skillnaden är att i workouts springer man mer på bekostnad av repetiotioner. Konditionen ges alltså ett ännu större utrymme medan repetitioner ges mer plats i skill development.
Ett bra skottpass bygger på sju faktorer, enligt en gammal NBA-coach!
1. Fånga skjut
2. Cutta-fånga-skjut
3. Skott efter dribbling
4. Perfekt form varje gång
5. Utmana varje skott (det vill säga någon som skall störa skottet)
6. Matchskott, matchplats, matchhastighet
7. Kartlägg skotten
Dessa sju punkter har jag tagit efter och från och med i höst, där jag siktar på att vi skall ha ett extra separat skottsegment i veckan, ska dessa utgöra grunden för hur jag planerar mina träningar.
Jag håller just nu på att kartlägga alla skott som de olika positionerna eventuellt kommer att skjuta för att göra spelarna bekväma från olika platser på golvet men att de får skjuta från platser som de kommer att skjuta på match!
Ett bra skottpass bygger på sju faktorer, enligt en gammal NBA-coach!
1. Fånga skjut
2. Cutta-fånga-skjut
3. Skott efter dribbling
4. Perfekt form varje gång
5. Utmana varje skott (det vill säga någon som skall störa skottet)
6. Matchskott, matchplats, matchhastighet
7. Kartlägg skotten
Dessa sju punkter har jag tagit efter och från och med i höst, där jag siktar på att vi skall ha ett extra separat skottsegment i veckan, ska dessa utgöra grunden för hur jag planerar mina träningar.
Jag håller just nu på att kartlägga alla skott som de olika positionerna eventuellt kommer att skjuta för att göra spelarna bekväma från olika platser på golvet men att de får skjuta från platser som de kommer att skjuta på match!
fredag 29 maj 2015
Veckans mål
Jag ser sommaren som en tid att förnya, förbättra och förändra men självklart också låta vissa saker vara, förutsatt att de klarat sig igenom ifrågasättandet utan några speciella notiser. Det behövs lite utrymme som ges specifikt åt tankeverksamheten. Rekreationen behöver också rekreation och det är precis vad off-season handlar om.
Den här senvåren har handlat om att definiera roller och vad jag vill ha ut av dem. Vad är en bra guard, forward och center? Basketförbundet har gjort en SUP (spelarutvecklingspaln) som kan diskuteras och som vissa säkert tycker fungerar kanonbra, medan andra inte är lika förtjusta i denna. Jag är en av de sistnämnda, då jag anser att den är för idealiserande. Innehållet klargör bland annat att spelaren skall dominera spelet 1-1 i både anfall och försvar och har kapacitet samt vilja att förändra matchbilden. Samtidigt vill vi att alla ska lära sig spela på alla positioner, centrar skall kunna skjuta treor och kunna försvara guarder etcetera.
Men SUP:n innehåller också brister såsom att en Point guard skall kunna förneka bollen och se till att motspelaren inte får tillbaka bollen efter passning. Detta är att inkärkta på coachers filosofi. Detta är en filosofisk fråga och många coacher idag vill inte förneka passningsbanor eftersom passningar är en av de aspekter som spelare generellt sätt är sämst på.
Jag har en del invändningar mot SUP och tycker inte att den är tillräckligt abstrakt men också konkret för att ge coacher förutsättningar att jobba efter. Därför har jag genomfört min egen SUP, där jag värderat vad jag anser att de olika positionerna skall kunna göra.
För mig måste inte insidespelare kunna skjuta treor, däremot är det en stor fördel att ha insidespelare som kan skjuta treor. Om jag skulle få välja mellan en trepoängsskjutande center eller en returtagande, hjärnskakningsscreensättande och kraftfull ryggen-mot-korgen-center är mitt val solklart. Visst finns det Kevin Loves men det finns också Tim Duncans och Demarcus Cousins eller Lamarcus Aldridges. Den sistnämnde skjöt sin första trea i år, typ? DMC skjuter fortfarande inte treor och min poäng är att vi snarare bör se på vad det är för någon spelare vi har att jobba med. Treor kommer de lära sig med åren, om de når den nivån och i ett lag där denna egenskap efterfrågas.
Min SUP handlar om valmöjligheter och vilka egenskaper som vi vill hitta i våra centrar, guarder och forwarder. De behöver inte kunna allt men det finns vissa krav och vissa eftersträvansvärda skills. En guard för mig har andra funktioner som exempelvis förmåga att kommunicera. Verbalt och icke-verbalt i form av kroppsspråk. Detta har jag spenderat nästan två veckor på och nu börjar det arta sig.
Vad är då syftet med detta? Jo, det blir en måttstock att planera mina skill-developmentsektioner utifrån och för att förtydliga både de konkreta och abstrakta utvecklingsmålen i hopp om att skapa världens bästa basketspelare.
Den här senvåren har handlat om att definiera roller och vad jag vill ha ut av dem. Vad är en bra guard, forward och center? Basketförbundet har gjort en SUP (spelarutvecklingspaln) som kan diskuteras och som vissa säkert tycker fungerar kanonbra, medan andra inte är lika förtjusta i denna. Jag är en av de sistnämnda, då jag anser att den är för idealiserande. Innehållet klargör bland annat att spelaren skall dominera spelet 1-1 i både anfall och försvar och har kapacitet samt vilja att förändra matchbilden. Samtidigt vill vi att alla ska lära sig spela på alla positioner, centrar skall kunna skjuta treor och kunna försvara guarder etcetera.
Men SUP:n innehåller också brister såsom att en Point guard skall kunna förneka bollen och se till att motspelaren inte får tillbaka bollen efter passning. Detta är att inkärkta på coachers filosofi. Detta är en filosofisk fråga och många coacher idag vill inte förneka passningsbanor eftersom passningar är en av de aspekter som spelare generellt sätt är sämst på.
Jag har en del invändningar mot SUP och tycker inte att den är tillräckligt abstrakt men också konkret för att ge coacher förutsättningar att jobba efter. Därför har jag genomfört min egen SUP, där jag värderat vad jag anser att de olika positionerna skall kunna göra.
För mig måste inte insidespelare kunna skjuta treor, däremot är det en stor fördel att ha insidespelare som kan skjuta treor. Om jag skulle få välja mellan en trepoängsskjutande center eller en returtagande, hjärnskakningsscreensättande och kraftfull ryggen-mot-korgen-center är mitt val solklart. Visst finns det Kevin Loves men det finns också Tim Duncans och Demarcus Cousins eller Lamarcus Aldridges. Den sistnämnde skjöt sin första trea i år, typ? DMC skjuter fortfarande inte treor och min poäng är att vi snarare bör se på vad det är för någon spelare vi har att jobba med. Treor kommer de lära sig med åren, om de når den nivån och i ett lag där denna egenskap efterfrågas.
Min SUP handlar om valmöjligheter och vilka egenskaper som vi vill hitta i våra centrar, guarder och forwarder. De behöver inte kunna allt men det finns vissa krav och vissa eftersträvansvärda skills. En guard för mig har andra funktioner som exempelvis förmåga att kommunicera. Verbalt och icke-verbalt i form av kroppsspråk. Detta har jag spenderat nästan två veckor på och nu börjar det arta sig.
Vad är då syftet med detta? Jo, det blir en måttstock att planera mina skill-developmentsektioner utifrån och för att förtydliga både de konkreta och abstrakta utvecklingsmålen i hopp om att skapa världens bästa basketspelare.
onsdag 27 maj 2015
Alternativa träningsmetoder
Jag tycker om att använda alternativa metoder i basketträningen. Jag tror att man som coach lätt halkar in i "hjulspår" och det kan begränsa ens utveckling och kreativitet. Dessutom behöver spelare variation. Basket är korrelationer och ju snabbare man inser och ifrågasätter dessa, desto större potential har man att uppnå nya nivåer som spelare och som coach. Jag tror att spelare behöver ha jämna balanser mellan träning, vila, annan träning och mat. Dessa fyra faktorer ser annorlunda ut för olika individer och det behöver jag ta hänsyn till, precis som de inte är fasta utan elastiska och varierar mellan spelare och perioder. Därför är coachning delvis att vara vågmästare. Att känna efter när vad ska göras. När spelare skall vila, när man ska trycka extra hårt. Vilka man ska pressa lite extra och vilka man ska backa av. Och vad som ska göras när förstås! Nu vill vi mixa in lite nya element för att förhoppningsvis kunna toppa gnistan till säsongstart!
Hur som helst har vi under det gångna året testat karateträning och idag körde vi ett rugbypass med U15 och damerna. Jag tror att de tyckte det var kul och jag tyckte det var roligt att se på. Rugbyträningens stora styrkor är att vi kan fostra ökat aggressivitet som jag tror kan göra oss till ett mer attackerande lag.
Förra sommaren körde jag MMA-träning, ett par år tidigare körde jag sprinterträning och dessa kombinerade jag med basket samt gym. Med damerna försöker vi variera ett par olika träningsformer just nu för att i augusti hitta tillbaka till hallen med nya värdefulla erfarenheter i våra kroppar som vi kommer kunna ha nytta av på basketplanen.
Hur som helst har vi under det gångna året testat karateträning och idag körde vi ett rugbypass med U15 och damerna. Jag tror att de tyckte det var kul och jag tyckte det var roligt att se på. Rugbyträningens stora styrkor är att vi kan fostra ökat aggressivitet som jag tror kan göra oss till ett mer attackerande lag.
Förra sommaren körde jag MMA-träning, ett par år tidigare körde jag sprinterträning och dessa kombinerade jag med basket samt gym. Med damerna försöker vi variera ett par olika träningsformer just nu för att i augusti hitta tillbaka till hallen med nya värdefulla erfarenheter i våra kroppar som vi kommer kunna ha nytta av på basketplanen.
måndag 25 maj 2015
Off-season är igång
Idag gjorde vi vår första off-seasonträning med Ravens damer. Hur översätter man off-seson? Det vågar jag inte fördjupa mig i just nu, ty min vokabulära kreativitet är begränsad så här dags på dygnet. Kortfattat kan man säga att vi valt att använda denna perioden som en tid att jobba med vissa skills. Vi vill jobba med att skapa en grundfysik inför sommarträningen som skall förhindra skador och smtidigt stärka våra spelares kroppar. Den skall dessutom innehålla kommunikativa inslag och den skall handla om att utveckla tekniker. Vi har lagt mycket krut på sprintteknik och för att kunna instruera detta så effektivt som möjligt har jag tagit hjälp av en collegecoach som bland annat tränat Vanier Joseph och andra amerikanska toppsprinters. Även om jag förstås hade viss erfarenhet av löpteknik ville jag uppdatera mig och få mer pedagogiska begrepp att använda mig av samt utveckla min drillbank.
Träningsupplägget är 60 minuter och består av tre segment, där det första handlar om renodlad styrka och balans. Vi har haft problem med benhinnor i år och för att reducera detta illdåd är barfotaövningar bra. Därefter lade vi drygt 20 minuter på sprintteknik och drillar för att sista 20 ha ett konditionspass. Konditionspasset fick något mindre utrymme idag men genom att dela upp träningen i segment med tydliga avgränsningar vill vi höja intensiteten i vår träning samt kunna hålla vår röda tråd genom hela off-season. På torsdag kommer vi istället ge sprinttekniken lite mindre tid till förmån för konditionsträning.
Jag menar att din fysträning måste vara en del av din identitet och jag brukar prata om att mina spelare ska "flyga". Nu vill vi skapa fysiska förutsättningar för att spelarna skall kunna flyga och som vi vill ska höja den tekniska kvaliteten i och med att spelarna blir mer explosiva och starka i sina rörelser. Jag vill spela fysisk basket och tror att mästarlagen byggs precis just nu; när säsongen är slut!
Träningsupplägget är 60 minuter och består av tre segment, där det första handlar om renodlad styrka och balans. Vi har haft problem med benhinnor i år och för att reducera detta illdåd är barfotaövningar bra. Därefter lade vi drygt 20 minuter på sprintteknik och drillar för att sista 20 ha ett konditionspass. Konditionspasset fick något mindre utrymme idag men genom att dela upp träningen i segment med tydliga avgränsningar vill vi höja intensiteten i vår träning samt kunna hålla vår röda tråd genom hela off-season. På torsdag kommer vi istället ge sprinttekniken lite mindre tid till förmån för konditionsträning.
tisdag 12 maj 2015
Inför Göteborg
Nu har jag precis planerat färdigt för kvällens träning om också är den sista innan vi åker till Basketfestivalen i Göteborg. Oj, vad jag älskar denna tillställning! Basket i varje gathörn och glädjen är på topp. Förra året åkte vi med sju spelare mellan 01-99 men i år har vi ett lag mellan 98-00 med majoriteten födda 99. Vi kommer att spela i 98-gruppen men jag är inte så orolig för vi ska bara hålla oss till det som vi vill göra. Försöka spela så bra basket som vi absolut kan och se till att tävla i varje del av spelet.
Idag ska vi spela igenom våra spel, pressbreak och finjustera lite men i det stora hela kommer träningen bestå av spel. Jag tycker att spel är utmärkta tillfällen att lära i och känne ratt jag ibland ger för lite tid åt just denna del av sporten. Det är svårt eftersom det handlar om en ansvarsbalans som man som coach gärna håller i stenhårt. Att låta spelarna spela kan därför emellanåt vara svårt, eftersom det förändrar coachens roll. Jag tror att man ska försöka spela mycket men inte vara rädd för att använda visselpipan! Det är så spelare lär sig, förutsatt att de fåttt lära sig de basala kunskaperna som finns för att utföra de olika matchmonument som kan tänkas förekomma!
Nu bär det av till hallen! Ha en god kväll kamrater och vi ses!
Idag ska vi spela igenom våra spel, pressbreak och finjustera lite men i det stora hela kommer träningen bestå av spel. Jag tycker att spel är utmärkta tillfällen att lära i och känne ratt jag ibland ger för lite tid åt just denna del av sporten. Det är svårt eftersom det handlar om en ansvarsbalans som man som coach gärna håller i stenhårt. Att låta spelarna spela kan därför emellanåt vara svårt, eftersom det förändrar coachens roll. Jag tror att man ska försöka spela mycket men inte vara rädd för att använda visselpipan! Det är så spelare lär sig, förutsatt att de fåttt lära sig de basala kunskaperna som finns för att utföra de olika matchmonument som kan tänkas förekomma!
Nu bär det av till hallen! Ha en god kväll kamrater och vi ses!
måndag 20 april 2015
Veckans första utkast
Igår var en härlig dag. Jag grillade, läste och lade upp veckoplaneringen. Jag är en planeringsmänniska men man ska aldrig vara en slav till planeringen. Jag gillar att ha en nedskriven planering men vill vara flexibel i hur jag använder den. Om en övning ser bra ut; gå vidare och ser den skit ut, låt den ta mer tid än vad som var tanken.
Den här veckan har jag skalat av ordentligt och fokuserar uteslutande på att finslipa vår offensiva identitet. Eller snarare hur vi vill att vår offensiva identitet skall vara. Detta är inför stundande final four och jag tänker att om det är något som vi ska göra skitbra, så är det just detta.
Vi vill spela snabbt. Vi vill vara ankor i vattnet. Lugna på ytan men där under är det ett jäkla trampande.
Vi spelar som bäst när vi spelar i trans. Vi bara kör och jag behöver inte säga ett ord. Spelarna styr matchen och de har koll på läget. Vår ålder gör att vi inte alltid hittar till vår identitet men det tror jag att vi kan jobba fram genom att träna på ett visst sätt och detta sätt vill jag träna på hela veckan, hela säsongen.
Den här veckan har jag skalat av ordentligt och fokuserar uteslutande på att finslipa vår offensiva identitet. Eller snarare hur vi vill att vår offensiva identitet skall vara. Detta är inför stundande final four och jag tänker att om det är något som vi ska göra skitbra, så är det just detta.
Vi vill spela snabbt. Vi vill vara ankor i vattnet. Lugna på ytan men där under är det ett jäkla trampande.
Vi spelar som bäst när vi spelar i trans. Vi bara kör och jag behöver inte säga ett ord. Spelarna styr matchen och de har koll på läget. Vår ålder gör att vi inte alltid hittar till vår identitet men det tror jag att vi kan jobba fram genom att träna på ett visst sätt och detta sätt vill jag träna på hela veckan, hela säsongen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)