Blogg- och- arbetslivskrocken

Det är inte alltid helt perfekt att läsa till svensklärare, med den lilla språkfascistiska ådra som det innebär, och skriva en blogg på autoskrift. Tvivale, vilka hemska fomruleringar jag får till emellanåt. Upprepningar här och där, kommatecken i tid och otid. Smått förödande avsaknader av punkter och listan kan fortsätta men jag stoppar där.

Min ursäkt är allt jag ger och ingen förändring utlovas. Däremot är mina skoltentor betydligt mer stringenta i språket och tur är nog det! Här kommer jag fortsätta tömma tanken för tankens skull. Det betyder att mina språkliga äventyr fortsätter!


Håll till godo folk! :)

Kritiskt kontra kreativt förhållningssätt

Nu faller tidens anda på ordentligt. Att förhålla sig kritisk ligger sannerligen i tiden och varenda läroplan vill utveckla elevernas förmåga att tänka kritiskt kring information och dylikt. Detta handlar inte bara om skolans värld, utan informationssamhället i stort. Det har även nått basketen och egentligen är innebörden inte så mycket mer än vad man lärt sig inom didaktiken sedan dess födelse. När, var, hur och varför, ni vet jag har skrivit om det tidigare om ni vill läsa mer om detta förhållningssätt. I veckan hade jag en diskussion med en vän om just kritiskt förhållningssätt. Det fick mig att tänka tillbaka på ett tidigare inlägg som behandlade just detta och jag fördjupade mig i viss litteratur kring basketkritikens ljuva genre. Det var inga dumma idéer alls som presenterades men problemet med denna inställning var att det kritiska synsättet ofta inte alls tog ställning till de didaktiska frågorna utan fokuserade enbart på helheten och inte delarna. Detta ansåg jag var en brist, för att kritisera en helhet utan att dissikera cellerna som bygger upp något, är för mig ganska ointressant, eller i alla fall ofta irrelevant.

Istället tycker jag att man kan tweaka lite och prata om ett kreativt förhållningssätt. För mig handlar det inte så mycket om att vara kritisk eftersom detta ofta tenderar att handla om att såga något som någon annan gör. Istället kan man förhålla sig kreativ till det, då detta tenderar bli betydligt mer lösningsfokuserat och kan sätta igång hjul, snarare än att konstatera att man inte gillar något. Det blir stopp i maskineriet och till slut stannar det. Jag tycker mig vilja ha ett kreativt förhållningssätt och försöka leta sätt att förädla och förbättra. Att kritisera något för kritikens egen skull, eller att sätta sig över vissa teorier eller idéer tror jag gör mer skada än nytta. Inspireras istället och forma om så att det passar just dig. Det behöver kanske inte heller passana någon annan men det gör ingenting alls!

Kanske blir slutresultatet det samma? Ja, kanske blir det så och ett ord gör ingen skillnad men jag får för mig att det i alla fall kan  hjälpa mig lite.

Jobba natt ger lite tid till att jobba med skallen

Dessa två böcker är jag förvisso inte klar med men de har påbörjats under den gångna natten. Den svarta boken påbörjades faktiskt i förra veckan men låt oss fastslå att jag kommit framåt i den. Det positiva med att jobba natt är att man förlänger sitt eget vakna dygn med några timmar och dessa kan spenderas med saker som jag kanske gjort lite längre fram i sommar. Jag har gjort klart första halvsäsongens early offense. Jag har under denna sommaren börjat kartlägga grejer. Alla grejer, såsom vilka skott vi behöver kunna för varje skottsituation inom våra/vårt spel. Detta i sin tur gör förstås vårt spelarutvecklingsarbete betydligt mer konkret och vi kan på så vis också skala av det.

The 7 Habits [...] är kanske inte riktigt vad jag förväntat mig utan ganska basic men det är mycket intressanta ämnen som behandlas i boken. En del är förstås ganska uppenbara om man läst in sig på liknande ämnen tidigare. Exempelvis att förändra sitt eget tänk snarare än att kräva det samma från andra har man ju hört åtskilliga gånger (trots detta tycks många inte vilja ta i en sådan tanke ens med handskar och tång) Även om det blivit ett par rödmarkerade rader känns den än så länge, ett kapitel in, som en mindre sensationell bok. Jag hoppas att detta förändras under kommande natt.

07 seconds or less däremot är fantastiskt härlig och ger riktigt bra och värdefulla inblickar i NBA-verkligheten. Här får man följa med på coachmöten, höra spelares resonemang och BS-prat, deras tankar om andra spelare som exempelvis Kobe - en arrogant skit, enligt Raja Bell men en spelare som är omöjlig att stoppa enligt de flesta i coachstaben. Deras taktik i slutspelet mot Laers var att låta Kobe skjuta i hopp om att han slagkamrater skulle bli moraliskt utsvultna av att aldrig låna bollen.

En era i retroperspektiv

Idag slog det mig att om exakt ett år kommer jag förmodligen vara iklädd en kostym, redo att ta emot min lärarexamen. Det känns inte alls faktiskt men vad det kommer indikera är slutet på en epok av mycket lärdom samt uträttande i Växjö. Mina studier har alltid varit sekundära i mitt hjärta, även om det varit de som varit orsaken till att Växjö blev min studieort. Jag har alltid satt coachandet framför allt och det har emellanåt slagit lite på ekonomin men min flickvän är helt fantastisk som låtit mig göra dessa prioriteringar. Det är coachning som jag vill hålla på med och då kan jag inte välja bort det för något. Träning är träning även för mig och det får inte missas.

Jag minns när jag och en kompis träffade en socialarbetare och vi satte igång och spåna gällande Araby Tigers, som var det första klubbprojektet. Det tog en sommar sedan var vi igång och jag fick mitt första styrelseuppdrag. Jag och denna herre sågs titt som tätt och drömde om framtiden samt organiserade vad vi ville ha gjort. Det var dock han som drog den tunga administrativa bördan och jag stod mest för visioner, basketspecifik kunskap och överblickar från golvet.
Året därefter var jag med i sammanslagningen av Araby Tigers och Växjö Queens och Tigers hade då fått förstärkning av en eldsjälsmamma - klubbens nuvarande styrelse. Hon var minst sagt ett välkommet tillskott och var viktig redan i Araby Tigers som jag faktiskt har rätt dunkla minnen från... Jag minns bara vissa möten och ett av de mest betydelsefulla var ett av de sista, där jag och dessa två personer satt och diskuterade framtiden sent en kväll, då vintern var på väg att övergå till vår. Ett annat var vi tre andra andra...eller ja, vi var också tre men den sista var utbytt mot en annan, numer stockholmare och vi satt i en källare för att planera vilken väg vi skulle ta gällande vår seniorverksamhet.

I våras hoppade jag ur styrelsen eftersom jag kände att jag gjort mitt där och här. Jag ville fokusera helhjärtat på golvet istället och känner inte att ångern kikat fram en sekund. För mig handlade det om att samla tankarna och det tycker jag att jag gjort någorlunda.
Nu inser jag att nya äventyr står framför dörren och livet kan ta mig vart som helst om ett år. Ett år hoppas jag visar riktningen.