Jobba natt ger lite tid till att jobba med skallen

Dessa två böcker är jag förvisso inte klar med men de har påbörjats under den gångna natten. Den svarta boken påbörjades faktiskt i förra veckan men låt oss fastslå att jag kommit framåt i den. Det positiva med att jobba natt är att man förlänger sitt eget vakna dygn med några timmar och dessa kan spenderas med saker som jag kanske gjort lite längre fram i sommar. Jag har gjort klart första halvsäsongens early offense. Jag har under denna sommaren börjat kartlägga grejer. Alla grejer, såsom vilka skott vi behöver kunna för varje skottsituation inom våra/vårt spel. Detta i sin tur gör förstås vårt spelarutvecklingsarbete betydligt mer konkret och vi kan på så vis också skala av det.

The 7 Habits [...] är kanske inte riktigt vad jag förväntat mig utan ganska basic men det är mycket intressanta ämnen som behandlas i boken. En del är förstås ganska uppenbara om man läst in sig på liknande ämnen tidigare. Exempelvis att förändra sitt eget tänk snarare än att kräva det samma från andra har man ju hört åtskilliga gånger (trots detta tycks många inte vilja ta i en sådan tanke ens med handskar och tång) Även om det blivit ett par rödmarkerade rader känns den än så länge, ett kapitel in, som en mindre sensationell bok. Jag hoppas att detta förändras under kommande natt.

07 seconds or less däremot är fantastiskt härlig och ger riktigt bra och värdefulla inblickar i NBA-verkligheten. Här får man följa med på coachmöten, höra spelares resonemang och BS-prat, deras tankar om andra spelare som exempelvis Kobe - en arrogant skit, enligt Raja Bell men en spelare som är omöjlig att stoppa enligt de flesta i coachstaben. Deras taktik i slutspelet mot Laers var att låta Kobe skjuta i hopp om att han slagkamrater skulle bli moraliskt utsvultna av att aldrig låna bollen.

Hemligheten till en succéartad sommarträning och mitt utropstecken i Växjö

Det finns förstås inga hemligheter till succéartad träning utan handlar om samma saker - och långt ifrån quick fixes. Min sommarträning har kommit att handla om konsistens och ihärdighet, en röd tråd om man nu ska använda sig av den slitna klyschan. Det farligaste som finns, eller i alla fall det mest förrädiska som finns är inkosikvens och slentrian. Det finns många individer som tränar men man måste ha gränser och mål med varje pass. Vissa tycker att de tränar enormt bra och känner att de är på "rätt" väg mot NBA genom att träna 20 minuter ena dagen, 3 timmar nästa och sedan ledig två dagar. Det är inkonsekvent träning. Då gynnas du med största sannolikhet mer av att träna 1 timme varje dag, men ha denna timmen strukturerad och intensiv.

Beroende på hur man lever varierar förstås möjligeter att vara just konsistent med sin träning men oavsett vilken nivå du befinner dig på måste du ge tid till din utveckling. Jag har en bas på minst fem pass i veckan. Jag måste få till två konditions-, två styrke- och ett basketpass i veckan annars har jag misslyckats med just att ta mig tid. I snitt ligger jag dock 8-12 pass i veckan och det ger resultat. Konditionspassen har jag lagt till i år och jag önskar att dessa varit på agendan i min ungdom. Jag har sänkt min vilopuls från 56 till 54 till 52 på bara ett par veckor!

Basketpassen är förstås också målinriktade och handlar om att förbättra några olika aspekter av mitt spel men framför allt mitt lång- och halvdistansspel, samt bollhantering som alltid är aktuellt att förbättra. Jag älskar de där vardagsrutinerna och de tär ren kärlek som driver mig! Den dagen som jag inte älskar "The grind" längre kommer jag att trappa ned men fram tills dess vill jag träna hårdare snarare än hårdast.Jag gillar de böjningarna mer eftersom de inte är några definitva gränser i hårdare. Jag säger ibland till mina spelare att det inte handlar om att göra sitt bästa utan att göra sitt bättre. Det blir inte lika definitivt och pressar ut mer av spelaren.

Det finns en kille i Växjö Ravens som jag imponeras av. Han har en målmedvetenhet och inre glöd som är få i Sverige förunnade. Han är en sån där spelare som svampar sig fram med stor passion för förbättring. Om man säger något till honom kommer han att jobba på det - det är en garanti. Idag sa jag att det fanns en sak som Steph Curry avslutade varje träning med och vad tror ni denna killen gjorde direkt efteråt? Han blev bättre!
Om han håller i och fortsätter vara ihärdig kommer det att löna sig för honom och även om det är en konst att vara ihärdig under en lång period tror att denna spelare har de extra växlarna som skiljer toppen från massan. Idag skjöt vi cirka 150 skott på 35-40 minuter och innan det hade vi skjutit var för sig i 80 minuter så båda hade fått upp sin beskärda del av skott. Jag har en skottövning som jag kallar 37 som handlar om att få maxpoäng - 37 stycken! Han hamnade som bäst på 16 och 19, vilket jag haft svårt att nå i hans ålder. "How bad do you want it?" är en bra fråga och min magkänsla är att han vill det ganska så förbannat bad!

En aktivitetsklocka gör träningen fantastiskt mycket roligare!

I januari beställde jag en aktivitetsklocka som lät sensationsartad. Den kunde mäta allt från tid, puls, steg, kaloriförbränning till hur väl man sov. Det är helt sant, det enda dilemmat var att det inte fanns något releasedatum. Jag skulle med andra ord kunna få vänta till 2020 and beyond. Eftersom jag är så förtjust i blått hade jag dessutom beställt med just blått armband men plötsligt började klockan droppa ut i olika länder, till sist även Sverige. Mitt blåa band var däremot fortfarande daterat till typ 2020 and beyond. Jag orkade inte längre utan avbställde för att istället köpa en med svart band ochidag anlände min lilla vän inpaketerad i en tråkig brun kartong men därunder låg den lyxigt och stabilt i en liten genomskinlig tjockplastbehållare.

Jag kopplade in den till datorn och det tog inte många timmar innan jag kunde fastslå två saker. 1. Den fungerade bra. 2. Så länge den fortsätter med detta har jag eventuellt hittat en ny bästa vän (sorry alla andra)! Jag åkte till hallen för att se vad ett skottpass a 90 minuter kunde generera för siffror. Det genererade drygt cirka 13.000 steg (obs! Jag had gått 15 854 klockan 20:39 idag och endast ett par tusen togs innan träningspasset - jag jobbade natt, sov och aktiverade klockan först vid 16-tiden). Jag brände dessutom 3342 kalorier på passet och sprang ungefär 12.87 km med en maxpuls på 135+ slag i minuten.
Min vilopuls var som lägst 56 idag och jag hoppas kunna sänka den ytterligare 2-4 innan säsogstart!

Passet bestod av catch and shoot från trean 5 positioner,  några dribblingsmoves med efterföljande skott från armbåge, dribblingsmoves följt av enbenrunners, running hooks från blocket, Dreamshake skott från armbåge och power shuffle in i skott från trean. Jag har som sagt ett litet gäng moves som jag vill lägga till i mitt spel inför hösten och igår hittade jag en hesitation-in-out som jag tyckte såg himla skön ut, så den får också hänga med!

En ny dag av livets goda

Igår och idag har varit tankedagar som bland annat inneburit att sopsorteringen blivit mer pedagogisk och noggrann i mitt lilla hushåll men dessutom har jag haft mycket tid både i gymmet och även gjort i ordning lite för kommande säsong. Min ålder kan ju emellanåt ligga mig lite i fatet när det kommer till coachning, så mitt motto är att jag ska vara den hårdast jobbande j*veln i världen. Det är nog mitt bästa sätt att snabbt bygga upp rutiner, strukturera och omstrukturera tankar, filosofier, drillar o.dyl. Det är också därför som jag i stort sett alltid har med mig en penna och något slags papper om någon någonsin noterat detta.

Just nu håller jag på att omformatera vårt transitionspel, både offensivt och defensivt och årets NBA-finaler är faktiskt inspirationskällor för båda delar av planen. Det fanns några saker som jag tyckte mycket om och dessa skall jag föröska få in i vårt spel, vilket förstås innebär att jag behöver komma på en "ny" eller i alla fall lite nytt i min pedagogik och drillar.

Inatt jobbar jag natt och målet med kvällen är att under lediga stunder försöka ta mig igenom de sista kapitlen i Players First - en bok som jag tycker är fantastiskt givande. Jag älskar litteratur och köpte hem en uppsjö nya böcker igår. Bland annat en om svenska traditioner, sista delen i Per Anders Fogelströms stadenserien och ett par böcker om psykologi och affärer. Bred flora i min bokhylla, vill jag lova!

Den egna försäsongsträningen knallar på. I måndags lyckades jag klämma in tre pass. Ett fys med externt konditionspass, ett skottpass och en timmes spel. Igår var det bara styrka som stod på schemat och idag var det styrka och konditionsövningar. Jag känner att mina förberedelser aldrig varit så bra som de är i år och de punkter som jag satt upp som förbättringsåtgärder till kommande säsong arbetas med aktivt!

Tack för idag vänner!

En era i retroperspektiv

Idag slog det mig att om exakt ett år kommer jag förmodligen vara iklädd en kostym, redo att ta emot min lärarexamen. Det känns inte alls faktiskt men vad det kommer indikera är slutet på en epok av mycket lärdom samt uträttande i Växjö. Mina studier har alltid varit sekundära i mitt hjärta, även om det varit de som varit orsaken till att Växjö blev min studieort. Jag har alltid satt coachandet framför allt och det har emellanåt slagit lite på ekonomin men min flickvän är helt fantastisk som låtit mig göra dessa prioriteringar. Det är coachning som jag vill hålla på med och då kan jag inte välja bort det för något. Träning är träning även för mig och det får inte missas.

Jag minns när jag och en kompis träffade en socialarbetare och vi satte igång och spåna gällande Araby Tigers, som var det första klubbprojektet. Det tog en sommar sedan var vi igång och jag fick mitt första styrelseuppdrag. Jag och denna herre sågs titt som tätt och drömde om framtiden samt organiserade vad vi ville ha gjort. Det var dock han som drog den tunga administrativa bördan och jag stod mest för visioner, basketspecifik kunskap och överblickar från golvet.
Året därefter var jag med i sammanslagningen av Araby Tigers och Växjö Queens och Tigers hade då fått förstärkning av en eldsjälsmamma - klubbens nuvarande styrelse. Hon var minst sagt ett välkommet tillskott och var viktig redan i Araby Tigers som jag faktiskt har rätt dunkla minnen från... Jag minns bara vissa möten och ett av de mest betydelsefulla var ett av de sista, där jag och dessa två personer satt och diskuterade framtiden sent en kväll, då vintern var på väg att övergå till vår. Ett annat var vi tre andra andra...eller ja, vi var också tre men den sista var utbytt mot en annan, numer stockholmare och vi satt i en källare för att planera vilken väg vi skulle ta gällande vår seniorverksamhet.

I våras hoppade jag ur styrelsen eftersom jag kände att jag gjort mitt där och här. Jag ville fokusera helhjärtat på golvet istället och känner inte att ångern kikat fram en sekund. För mig handlade det om att samla tankarna och det tycker jag att jag gjort någorlunda.
Nu inser jag att nya äventyr står framför dörren och livet kan ta mig vart som helst om ett år. Ett år hoppas jag visar riktningen.

21

Som tidigar enämnt går denna blogg ibland på autoskrift. Jag bara börjar skriva utan att ha tänkt igenom speciellt mycket, vilket kanske är ett dåligt skyltfönster för mig men av någon anledning är det precis som basket för mig. Ibland måste man släppa kontrollen och låta spelarna utveckla sig själva. Det är samma sak med sinnet och då är bloggen bra eftersom sinnet bara bryter sig fritt och skriver, lite på effektion, lite på känsla, lite på...ja, jag vet inte allt.

Idag hoppas jag skriva ett genomtänkt inlägg men vi får se vart det hela slutar. Jag har som tidigare nämnt redan kommit ganska långt in i nästkommande säsong. Efter säsongsanalysen började skissarbetet med vad som skulle göras nästa år. Det blir inte några radikala förändringar i vad vi ska göra men jag har bland annat börjat att planera ett spel som jag kallar "21". Det är en naturlig integrering i vårt vanliga anfall men ger lite nya ingångar i det. Det ska bli riktigt spännande att föröska utveckla detta för jag tror att det kan bli ett effektivt vapen i nästa års upplaga av Växjö Ravens. Det handlar precis som allt annat om att attackera, reagera och reagera och inspirationen är hämtad från Golden State Warriors fantastiska Early offense. Vi får se vart det leder och just nu har jag bara utformat idéen, börjat arbeta på breakdowndrillar och pedagogiken bakom det! Fast det är klart, jag har drygt två månader på mig att spetsa till det lite!

Veckans mål

Jag ser sommaren som en tid att förnya, förbättra och förändra men självklart också låta vissa saker vara, förutsatt att de klarat sig igenom ifrågasättandet utan några speciella notiser. Det behövs lite utrymme som ges specifikt åt tankeverksamheten. Rekreationen behöver också rekreation och det är precis vad off-season handlar om.

Den här senvåren har handlat om att definiera roller och vad jag vill ha ut av dem. Vad är en bra guard, forward och center? Basketförbundet har gjort en SUP (spelarutvecklingspaln) som kan diskuteras och som vissa säkert tycker fungerar kanonbra, medan andra inte är lika förtjusta i denna. Jag är en av de sistnämnda, då jag anser att den är för idealiserande. Innehållet klargör bland annat att spelaren skall dominera spelet 1-1 i både anfall och försvar och har kapacitet samt vilja att förändra matchbilden. Samtidigt vill vi att alla ska lära sig spela på alla positioner, centrar skall kunna skjuta treor och kunna försvara guarder etcetera.

Men SUP:n innehåller också brister såsom att en Point guard skall kunna förneka bollen och se till att motspelaren inte får tillbaka bollen efter passning. Detta är att inkärkta på coachers filosofi. Detta är en filosofisk fråga och många coacher idag vill inte förneka passningsbanor eftersom passningar är en av de aspekter som spelare generellt sätt är sämst på.

Jag har en del invändningar mot SUP och tycker inte att den är tillräckligt abstrakt men också konkret för att ge coacher förutsättningar att jobba efter. Därför har jag genomfört min egen SUP, där jag värderat vad jag anser att de olika positionerna skall kunna göra.

För mig måste inte insidespelare kunna skjuta treor, däremot är det en stor fördel att ha insidespelare som kan skjuta treor. Om jag skulle få välja mellan en trepoängsskjutande center eller en returtagande, hjärnskakningsscreensättande och kraftfull ryggen-mot-korgen-center är mitt val solklart. Visst finns det Kevin Loves men det finns också Tim Duncans och Demarcus Cousins eller Lamarcus Aldridges. Den sistnämnde skjöt sin första trea i år, typ? DMC skjuter fortfarande inte treor och min poäng är att vi snarare bör se på vad det är för någon spelare vi har att jobba med. Treor kommer de lära sig med åren, om de når den nivån och i ett lag där denna egenskap efterfrågas.

Min SUP handlar om valmöjligheter och vilka egenskaper som vi vill hitta i våra centrar, guarder och forwarder. De behöver inte kunna allt men det finns vissa krav och vissa eftersträvansvärda skills. En guard för mig har andra funktioner som exempelvis förmåga att kommunicera. Verbalt och icke-verbalt i form av kroppsspråk. Detta har jag spenderat nästan två veckor på och nu börjar det arta sig.

Vad är då syftet med detta? Jo, det blir en måttstock att planera mina skill-developmentsektioner utifrån och för att förtydliga både de konkreta och abstrakta utvecklingsmålen i hopp om att skapa världens bästa basketspelare.

Alternativa träningsmetoder

Jag tycker om att använda alternativa metoder i basketträningen. Jag tror att man som coach lätt halkar in i "hjulspår" och det kan begränsa ens utveckling och kreativitet. Dessutom behöver spelare variation. Basket är korrelationer och ju snabbare man inser och ifrågasätter dessa, desto större potential har man att uppnå nya nivåer som spelare och som coach. Jag tror att spelare behöver ha jämna balanser mellan träning, vila, annan träning och mat. Dessa fyra faktorer ser annorlunda ut för olika individer och det behöver jag ta hänsyn till, precis som de inte är fasta utan elastiska och varierar mellan spelare och perioder. Därför är coachning delvis att vara vågmästare. Att känna efter när vad ska göras. När spelare skall vila, när man ska trycka extra hårt. Vilka man ska pressa lite extra och vilka man ska backa av. Och vad som ska göras när förstås! Nu vill vi mixa in lite nya element för att förhoppningsvis kunna toppa gnistan till säsongstart!

Hur som helst har vi under det gångna året testat karateträning och idag körde vi ett rugbypass med U15 och damerna. Jag tror att de tyckte det var kul och jag tyckte det var roligt att se på. Rugbyträningens stora styrkor är att vi kan fostra ökat aggressivitet som jag tror kan göra oss till ett mer attackerande lag.
Förra sommaren körde jag MMA-träning, ett par år tidigare körde jag sprinterträning och dessa kombinerade jag med basket samt gym. Med damerna försöker vi variera ett par olika träningsformer just nu för att i augusti hitta tillbaka till hallen med nya värdefulla erfarenheter i våra kroppar som vi kommer kunna ha nytta av på basketplanen.

In i duschen och låt ångorna göra jobbet

Igår tog jag en sen kvällsdusch. Detta i sig är förstås inget av speciellt noterbart intresse men jag har tidigare nämnt att ångorna i en varm dusch får min hjärna att börja lämna sin annars förslumrade vardag. Jag kom plötsligt att tänka på ett gammal Jim Larranaga-set som jag såg i vintras, samtidigt som jag tänkte på en Hioberggrej som jag studerade förra vintern. Dessa hade varsin aspekt som jag fullkomligt älskade, eller snarare älskade tanken på vad de skulle kunna bli. Som vanligt började jag rita på glasväggen och genom att blanda in det set som vi i år kallat "blå" skapade jag något nytt och kanske vackert. Spelet tror jag kommer vara bäst att använda på missade skott från motståndarna, då det (i alla fall i teorin) snabbt kan skapa förvirring i form av byten och eventuellt leda till ett snabbt avslut eller två olika isolationslägen och finns inga av dessa är vi inne i vårt vanliga grundmönster!
Det är fortfarande bara en bebis och med andra ord vet vi ingenitng om hur det kommer att se ut som vuxet men lite Hoiberg, lite Larranaga och lite mig själv... Jag får gåshud av att tänka på det. Om det är bra eller dåligt vågar jag inte svara på.

Off-season är igång

Idag gjorde vi vår första off-seasonträning med Ravens damer. Hur översätter man off-seson? Det vågar jag inte fördjupa mig i just nu, ty min vokabulära kreativitet är begränsad så här dags på dygnet. Kortfattat kan man säga att vi valt att använda denna perioden som en tid att jobba med vissa skills. Vi vill jobba med att skapa en grundfysik inför sommarträningen som skall förhindra skador och smtidigt stärka våra spelares kroppar. Den skall dessutom innehålla kommunikativa inslag och den skall handla om att utveckla tekniker. Vi har lagt mycket krut på sprintteknik och för att kunna instruera detta så effektivt som möjligt har jag tagit hjälp av en collegecoach som bland annat tränat Vanier Joseph och andra amerikanska toppsprinters. Även om jag förstås hade viss erfarenhet av löpteknik ville jag uppdatera mig och få mer pedagogiska begrepp att använda mig av samt utveckla min drillbank.

Träningsupplägget är 60 minuter och består av tre segment, där det första handlar om renodlad styrka och balans. Vi har haft problem med benhinnor i år och för att reducera detta illdåd är barfotaövningar bra. Därefter lade vi drygt 20 minuter på sprintteknik och drillar för att sista 20 ha ett konditionspass. Konditionspasset fick något mindre utrymme idag men genom att dela upp träningen i segment med tydliga avgränsningar vill vi höja intensiteten i vår träning samt kunna hålla vår röda tråd genom hela off-season. På torsdag kommer vi istället ge sprinttekniken lite mindre tid till förmån för konditionsträning.

Jag menar att din fysträning måste vara en del av din identitet och jag brukar prata om att mina spelare ska "flyga". Nu vill vi skapa fysiska förutsättningar för att spelarna skall kunna flyga och som vi vill ska höja den tekniska kvaliteten i och med att spelarna blir mer explosiva och starka i sina rörelser. Jag vill spela fysisk basket och tror att mästarlagen byggs precis just nu; när säsongen är slut!

Pick and roll - en gåva eller en förbannelse?

Basket är på många sätt ett kluster fyllt av olika delar men det är också något linjärt. Eller har i alla fall historiskt varit något linjärt, även om det på senare år har blivit mer diffusa taganden och givanden inom sporten. Utifrån en linjär synvinkel är basketen byggd på så vis att vi ser något i NBA som sedan hamnar i övriga länder, först de lite större basketnationerna och sedan de mindre. I och med digitaliseringen går dessa processer betydligt snabbare än tidigare men i och med internationaliseringen, som även den ökat i och med digitaliseringen, så har internationell basket påverkat NBA med. Inte i samma utsträckning givetvis.

Bollscreen är en intressant del av basketen. En mycket effektiv del av basketen med för den delen och den delar upp coacher och spelare i olika läger. Jag har de gångna året använt ytterst lite bollscreener utifrån rent pedagogiska förutsättningar. För det första mår jag dåligt av blotta tanken på att göra basket till ett tvåmannaspel om man coachar ungdomar som fortfarande har en karriär framför sig. Det får inte ske. För det andra anser jag att det kräver ett så gediget arbete för att effektivt kunna genomföra ett bollscreensanfall. För det tredje ansåg jag att mina bästa spelare var starka med boll och det sista jag vill göra var att förstöra våra spacing genom att ta dit en extra försvarare som kunde innebära att man dubblade min bästa spelare (detta skedde aldrig). Och sist men inte minst: jag ansåg att jag inte hade utrymme att lära ut de sju olika läsningar som kan göras utifrån en bollscreen. Förutom på proffsnivå ser jag sällan en bra pick and roll. Guarden har inte lärt sig läsningarna och ofta inte ens grunden i själva spelet, samtidigt som insidespelaren förtvivlat rullar utan att någonsin matas med ett bra pass. De andra ska vi inte ens prata med. Jag spelare en gång med en fantatsisk guard som kunde läsa pick and rollsituationer och hittade lösningar utanför tvåmannaspelet. Det är vad man jag anser man måste kunna göra för att legitimisera bolscreener. Vi jobbade med det ungefär 1.5 månader med damlaget och kom till nivå två av fyra i läsningsspelet. Nästa säsong hoppas jag att vi kan nå de slutliga nivåerna!

Vad gör man om man möter bollscreens?  Det beror förstås på motståndarnas manskap och det egna manskapet. Klogga mitten brukar hjälpa på lägre nivåer. Det är ett effektivt sätt att döda motståndarnas lagmoral. Låt två spelare spela, tre stycken titta på och se dem tappa hakan när det inte finns några öppningar. Det är inte så roligt men taktiskt! Lika taktiskt som själva picken! Så jobbade inte vi dock av utbildningsfilosofiska principer.

När jag belsutade mig för att använda bollscreener ansåg jag att mina spelare nått ett visst stadie. De hade gått i vissa basketstegar och lärt sig vissa grundläggande grejer. Därefer skapade jag spel som involverade fem spelare. Inte en chans att jag låter två spelare spela! Det gör det alldeles för enkelt för försvaret och samtidigt skull jag inte kunna se mina andra spelare i ögonen - inte nu när de är så unga och fortfarande ska lära sig spelet och dess olika situationer samt öppningar. Samtidigt är det just lära sig som mina spelare ska göra och därför måste jag ha några spel som involverar bollscreens och nästa säsong är de ett år äldre, vilket givetvis innebär nya målsättningar och lösningar.


Jag tror att det viktiga är att hitta något som passar sina spelare, inte mig själv. Tyvärr har få lag begåvats med proffskaliberspelare och det gör att man behöver begrunda tydligt hur man lägger upp sin filosofi. Hur utvecklar jag 12-15 spelare? Och hur gör jag detta med SUP i bakhuvudet, där alla ska lära sig att spela överallt och behärska allt? Ger jag hela mitt lag möjlighet att utvecklas på bästa tänkbara vis?
 
Så tycker jag nu men givetvis är jag skadad av min lärarutbildning och mina år som ungdomscoach om 10 år tycker jag säkert annorlunda. Åt något håll.

Kvällens goda

Då var dagens träning gjord och jag är nöjd med vad vi presterade, sista passet innan en långhelg i Göteborg. Vi spelade igenom våra spel och testade ett Bollscreenfortsättningsanfall som är ganska lätt och som öppnar upp spelet efter ett par bollsving. Bristen är att de tbli mer och mer ologiskt efter 6+ passningar men det ska nog inte behöva gå så långt för spelet genererar öppningar ganska snabbt. Spelet är en påbyggnad av Villanovas set som de kallade "ace" men eftersom jag vill ha ett inte alltför onaturligt rörelsemönster efteråt lade jag in lite nytt!

Nytt anteckningsblock inköpt, lektyrkassen är packat, luftmadrassen (oooh, vad jag inte längtar efter den) är redo och jag ser fram emot helgen! Jag hörde att vi fick bo på en skola i Skåne men jag hoppas att det är bra förbindelser till staden!

Cheerios!

Inför Göteborg

Nu har jag precis planerat färdigt för kvällens träning om också är den sista innan vi åker till Basketfestivalen i Göteborg. Oj, vad jag älskar denna tillställning! Basket i varje gathörn och glädjen är på topp. Förra året åkte vi med sju spelare mellan 01-99 men i år har vi ett lag mellan 98-00 med majoriteten födda 99. Vi kommer att spela i 98-gruppen men jag är inte så orolig för vi ska bara hålla oss till det som vi vill göra. Försöka spela så bra basket som vi absolut kan och se till att tävla i varje del av spelet.

Idag ska vi spela igenom våra spel, pressbreak och finjustera lite men i det stora hela kommer träningen bestå av spel. Jag tycker att spel är utmärkta tillfällen att lära i och känne ratt jag ibland ger för lite tid åt just denna del av sporten. Det är svårt eftersom det handlar om en ansvarsbalans som man som coach gärna håller i stenhårt. Att låta spelarna spela kan därför emellanåt vara svårt, eftersom det förändrar coachens roll. Jag tror att man ska försöka spela mycket men inte vara rädd för att använda visselpipan! Det är så spelare lär sig, förutsatt att de fåttt lära sig de basala kunskaperna som finns för att utföra de olika matchmonument som kan tänkas förekomma!

Nu bär det av till hallen! Ha en god kväll kamrater och vi ses!

Att skapa kreativitet

Basket för mig, går förstås inte att definiera med några ord eftersom sporten är så mycket. Jag läser väldigt mycket på min fritid. För mig är allt intressant och jag letar rekreation i texternas värld. Jag är vansinnigt förtjust i musik med och jazz är en musikstil som ligger mig varmt om hjärtat. För mig är basket jazz. Basket är improvisation under strukturerade former, precis som jazzmusik. Orkestern spelar en ackordföljd och någon improviserar utifrån den givna progressionen. Musiken inspirerar mig mycket i mitt sätt att se på basket och idag hade jag ett spelarutvecklarpass, där vi skulle jobba med kreativitet. Jag älskar kreativitet men ser också paradoxen i det.

För att bli "Nifty" som spelare brukar jag använda ett citat av den gamle Bebopsaxofonisten Charlie "the bird" Parker. Parker var sagolik och skrev den legendariska låten Billie's Bounce men hur använder jag honom i mina träningar när jag vill utveckla kreativitet? Jo, det ska jag berätta! Parkers inställning till musik var, och detta finns citerat, lär dig all teori, sedan glöm bort den och bara spela! Det är precis vad kreativitet handlar om och det är just därför som det är det absolut svåraste att jobba med. Ungdomar och coacher rutas in i mönster och får etiketter. De får skäll när de gör fel, ofta kanske med rätta, eftersom de håller på att lära sig teorin. De lär sig skalorna. Plötsligt ska de glömma det och bara lira! Det tar tid, men idag hade jag ett par övningar som jag kände utmanade deras sätt att tänka. De blev överaskade och var tvungna att ta ställning. De skulle för en stund glömma sin teoretiska bas och spelare blir per automatik obekväma när man måste göra detta. Teorin är tryggheten men ibland måste man lämna denna och våga kasta sig ut på okända arenor. Så småningom blir detta med teorin och då blir man inte bara en bra, utan fullkomligt exceptionell spelare! Misslyckanden är en del av processen och det måste man älska!!

Definiera spelet - Centerrollen

En stor del av mitt off-seasonarbete består i att definiera spelet och dess aspekter. Jag håller just nu på att definiera insiderollen för att kunna skapa en bas att utgå från i övningsbasen. Jag har delat upp insiderollen utifrån tre områden på golvet. Post-up, Face-up och Mid Range är de tre områden som jag anser en center måste ges utrymme att få jobba utifrån i sin spelarutveckling åtminstone 30-40 minuter i veckan. Därefter har jag valt ut en rad moves, counters och re-counters som jag anser är tillämpningsbara i modern basket. Självklart har jag behövt solla bland allt godis men detta är ett måste. Jag tror att det är bättre att vara mästare på 2-4 moves istället för att veta 12 men inte fullständigt behärska dem. Konsten ligger i att kunna läsa vinklar och kan man det samt respondera därefter så behövs inte speciellt mycket mer för många spelare.

Därefter har jag börjat skapa fraser och nyckelord som vi kommer behövamata våra insidespelare med varje dag på träningarna. På så sätt slipper vi så småningom att lägga tid på långa falanger gällande något som vi kanske kan förmedla med tre ord. Detta arbetet är dock inte enkelt för det måste vara catchy så att det fastnar men det går nog framåt!

På onsdag har jag nästa coachmöte och jag ska då presentera mina definitioner. Får se hur de tas emot av staben! ;)

Veckans första utkast

Igår var en härlig dag. Jag grillade, läste och lade upp veckoplaneringen. Jag är en planeringsmänniska men man ska aldrig vara en slav till planeringen. Jag gillar att ha en nedskriven planering men vill vara flexibel i hur jag använder den. Om en övning ser bra ut; gå vidare och ser den skit ut, låt den ta mer tid än vad som var tanken.
Den här veckan har jag skalat av ordentligt och fokuserar uteslutande på att finslipa vår offensiva identitet. Eller snarare hur vi vill att vår offensiva identitet skall vara. Detta är inför stundande final four och jag tänker att om det är något som vi ska göra skitbra, så är det just detta.
Vi vill spela snabbt. Vi vill vara ankor i vattnet. Lugna på ytan men där under är det ett jäkla trampande.

Vi spelar som bäst när vi spelar i trans. Vi bara kör och jag behöver inte säga ett ord. Spelarna styr matchen och de har koll på läget. Vår ålder gör att vi inte alltid hittar till vår identitet men det tror jag att vi kan jobba fram genom att träna på ett visst sätt och detta sätt vill jag träna på hela veckan, hela säsongen.