More is less

Jag har precis börjat läsa psykologen Barry Schwartz bok More is less och är minst sagt imponerad över hans teorier. Detta verk är förstås ett politiskt ställningstagande men jag väljer att inte gå in på ämnet ur ett rent samhällsstrukturellt perspektiv, utan nöjer mig med att koppla det till basketen.
Schwartz hävdar att ju fler val vi ges desto svårare blir beslutsfattandet i och med att det finns mer lösningar som inte togs och att detta i det långa loppet kan leda till stress, press och beslutsparalysering.
Jag tycker att dessa teorier är fantastiskt intressanta och kopplade det direkt till min säsongsanalys. Jag anser att basket handlar om valmöjligheter och i min skill development försöker jag lära ut nya lösningar för mina spelare i olika situationer. Jag anser att detta är själva grunden i spelarutveckling men för någon månad sedan bestämde jag mig för att ta en annan väg i den lagorienterade spelarutvecklingsplanen (viktigt att poängtera eftersom spelare utvecklas olika snabbt, har olika fysiska och tekniska färdigheter etcetera som gör att dne individuella träningen kan variera mer). Jag började med att bryta ned varje position i anfalls- och försvarsmässiga "rutiner". I anfall konstaterade jag att det fanns tre områden som en anfallsspelare behövde vara bekväm i som insidespelare. Jag anser att det finns ett post-up, ett face-up och ett medeldistanskott. Förra året hade jag kanske lärt ut en uppsjö moves för varje område men jag valde istället att skriva ned varenda move som jag kunde komma på och gjorde en progression bestående av tre stycken. Det var en move, en counter och en re-counter. Innan mina spelare behärskar dessa kanske det är lönlöst att lära dem något nytt? More is less? Detta är bara ett exempel på hur detta uttryck kan användas i basketträningen.

Intelligens versus känslor

Jag inspireras och motiveras från sagolikt många håll. Häromdagen läste jag att David Blatt, precis som jag, ursprungligen är litteraturvetare, något som han studerat vid Princeton i USA. Jag blev mycket imponerad eftersom jag själv använder både fack- och skönlitteratur för min coachning. När jag ser en basketmatch har jag alltid ett anteckningsblock med mig och när jag läser en bok har jag alltid samma block med mig. Jag försöker samla citat och tankar för ord är så magiska och kan användas så bra. Jag älskar att hitta små fraser som kan förklara en hel evighet och vilka kan göra detta bättre än de stora ordkonstnärerna som vissa författare är?

Jag läste precis filosofen Theodor Adornos idéer om etik och imponerades. Etiken är föränderlig, precis som basketen och Adorno verkade under en tid då massmedier fick ett allt större utrymme (50-60-talen) och Adorno menade att TV:n och de nya medierna fördummade människan. Han menade att den förvanskade världen och fyllde den med stereotyper och fördomar som vi börjar att se som våra egna. Adorno talade också om känslor kontra intelligens och menade att alla beslut bör tas med både intelligens och känslor som vågmästare. Människan behöver således kunna använda både sin intelligens och sina känslor för att kunna fatta ett moraliskt rätt eller fel beslut.

Hur kan detta kopplas till basketen? Jo, det öppnar för en intressant fråga gällande intelligens (spelförståelse) och spelkänsla. Jag reflekterar mycket över dessa två begrepp och har försökt att definiera samt skilja dem åt men kanske är detta helt fel sätt att se på det? Är känsla och förståelse två separata egenskaper eller är det att förenkla för mycket att göra en uppdelning av detta slag? Kanske handlar spelförståelse om förmåga att väga sina känslor och intelligens för att fatta ett beslut och utgången beror på hur känslor samt intelligens spelat eller samspelat vid tidigare tillfällen? Jag har precis som alltid inget svar, utan skriver bara av mig av idéer och tankar. Vad spelar det för roll, kanske någon annan tänker? Det kanske inte spelar någon roll alls men det är emellanåt roligt att tänka på lite konstiga sätt och se vart det leder!