De senaste tre veckorna har jag specialstuderat Steve Nash. Jag har alltid älskat kanadicken men eftersom jag sett så mycket material med honom under våren och somaren ökade min fascination ytterligare och jag var tvungen att gå in i detaljerna för att se hur en spelare med begränsad fysisk talang i jämöfrelse med de som han möttte dagligen, ändå kunde vara så vansinnigt bra och effektiv.
Egentligen kan all min beundran kokas ned utifrån en aspekt av hans spel, nämligen förmågan att alltid hitta ett sätt. Exempelvis är Steve Nash briljant på att göra sig fri utan boll och det var int ehelt lätt att komma fram till hans tekniker genom en dataskärm men jag tror mig ha hittat en oerhört viktig faktor i Nashs förmåga att göra sig fri. Dessa skall testas kommande veckor!
Auf wiedersehen!
Visar inlägg med etikett Spelförståelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spelförståelse. Visa alla inlägg
torsdag 20 augusti 2015
söndag 14 juni 2015
Usch, vad tråkigt det blev!
Sverige - Litauen var upplagt för en underbar batalj, där man förstås hoppades på att Sverige skulle dra det längsta strået och i matchens inledning såg det ljust ut. Sedan förlorade vi på ett sätt som jag tycker symboliserar hela vår EM-resa. Vi drog ifrån på våra styrkor, tappade på våra svagheter, kom tillbaka på våra styrkor och tappade igen på våra svagheter. Tyvärr avslutade vi med våra svagheter.
Det här var egentligen inte så värst mycket annorlunda från matchen mot Ungern om ni frågar mig och vi förlorar på ett antal faktorer. Vissa av de mest betydande tror jag beror på för kort förberedelsetid.
Baselineattacker och roteringar
Jag anser att vi inte spelade ett försvarsspel som var tillräckligt komprimerande för att hindra attacker från våra motståndare. Jag vet inte hur många poäng som kom från baselineattacker, där anfallaren kom in i tresekundersområdet och tvingade hela Sverige att rulla runt i våra försvarspositioner. Vi gav motståndet för stora ytor och ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att vårt individ- eller lagförsvar höll god standard i denna turnering. Det fanns helt enkelt för många alternativ och med ett lag där vi har en ganska stor flora av olika spelare är roteringar livsfarliga, framför allt om man möter lag med storlek. Detta fick vi smaka på både iförrgår och idag.
Pick-and-rollförsvar
Jag tror att denna problematik, precis som ovanstående berodde på att man inte fått tillräckligt med tid att spela ihop sig på och kanske i kombination med lite för lite tid för fokus på just dessa delar av spelet. Vi hade fruktansvärda problem med bollscreener och om vi stoppade guarden var antingen centern öppen eller någon annan spelare som ett resultat av en försvarskollaps. Jag anser att bollscreen är ett bra sätt att åskådliggöra lags försvarsprinciper och i Sverige lämnade man guarden ofta alldeles för ensam. Jag tycker man gjorde rätt i att inte hedga men det som spelades istället påminde om "ice" men med vissa tunga brister.
Den främsta var kanske själva setupen. I "ice" ska man bestämma att alltid styra guard mot sidlinje (förutsatt att screen sätts i mitten). Guarden måste kliva upp och lägga en armbåge i sidan, utan att för den saken skull öppna en rak linje mot korgen (vilket hände idag). Insidespelare måste vara parallell med screensättaren för att denna inte ska få ta den första studen som en penetrerande dribbling. Detta såg jag tyvärr nästan aldrig hända och våra guarder fick därför jobba igenom ganska mycket storlek och muskler, vilket blir påfrestande.
Icke-bollförsvar
Jag fick rysningar många gånger när jag såg Sveriges "weakside awareness". I stort sett varje sekvens kunde jag hitta en eller ett par spelare som är lite ur position samt tittar bort från bollen. Jag tror att vi skulle behövt belysa att alla utom en spelare försvarar minst två spelare - sin egen och bollen. Litauen hade ett highpostspel som jag gillar. Det påminde mig mycket av ett vanligt Princetonanfall och när postspelaren får bollen på topp, cuttar guarden förbi mot korg direkt. Detta spelet var öppet hela matchen men det var först i mitten av matchen som Litauen började utnyttja det och fick till yra enkla poäng på en cut som Sveriges perimeterförsvarare spelade horribelt. De hade kunnat göra 4-6 poäng till på samma spel men postspelaren och guarden letade inte spelet tidigt i matchen. Anledningen till att man blev så öppen var att Sveriges perimeterspelare vände ryggen mot boll när de passat av och därmed fick bollen över huvudet från postspelaren. Illa, illa och en fundamental brist. Hur i hela världen cutten än görs, får man inte tappa blicken från bollen. Ibland måste man kankse det i en splitsekund men absolut inte under en hel cut, framför allt inte om det är en förstagradscut, det vill säga en penetrerande mot korgen.
Spelförståelse
Den största svagheten i Sveriges spel anser jag har varit spelförståelsen. Vi har inte haft någon spelare som visat prov på utmärkt spelsinne. Det här har visat sig i riktigt konstiga beslut både defensiva och offensiva och i såväl viktiga som oviktiga skeenden av matchen. Hur spelar man på ledning? Man fortsätter att trycka bollen och har man det inte får man leta efter sina andra options men vi blv för glada i skotten och det är för många lag ett svårt sätt att vinna mästerskap. Vi har ingen med utmärkt spelförståelse och had egynnats av det, framför allt på guardpositionen och framför allt i matchens viktiga minuter, då den står och väger. Spelförståelsen tycker jag var vår stora brist och den blottade sig ganska ofta tyvärr. Det syntes hur vi rörde oss efter bollscreens, med boll, utan boll och beslutsfattandet överlag. Halvarsson skulle behövt få fler bollar i posten vid flera tillfällen, bara för att nämna en pytteliten detalj. Dessa aspekter av spelförståelse kan förstås ha att göra med hur samspelta och hur mycket tid man getts till att förbereda sig tillsammans och lära känna varandras spel!
Det perfekta laget har bra och hög balans mellan hjärta och spelförståelse, eller i alla fall nivåer, där det ena väer upp det andra. Jag tycker att vi märemot har vi spelare som istället visat på ett sjukligt stort hjärta och jag är imponerad över kämpainsatserna och tror på en ljusnande framtid, även om jag i framtiden gärna skulle se mer spelförståelse som yttrar sig i ett mer flytande spel, både offensivt och defensivt. Jag tror att det kommer!
Det här var egentligen inte så värst mycket annorlunda från matchen mot Ungern om ni frågar mig och vi förlorar på ett antal faktorer. Vissa av de mest betydande tror jag beror på för kort förberedelsetid.
Baselineattacker och roteringar
Jag anser att vi inte spelade ett försvarsspel som var tillräckligt komprimerande för att hindra attacker från våra motståndare. Jag vet inte hur många poäng som kom från baselineattacker, där anfallaren kom in i tresekundersområdet och tvingade hela Sverige att rulla runt i våra försvarspositioner. Vi gav motståndet för stora ytor och ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att vårt individ- eller lagförsvar höll god standard i denna turnering. Det fanns helt enkelt för många alternativ och med ett lag där vi har en ganska stor flora av olika spelare är roteringar livsfarliga, framför allt om man möter lag med storlek. Detta fick vi smaka på både iförrgår och idag.
Pick-and-rollförsvar
Jag tror att denna problematik, precis som ovanstående berodde på att man inte fått tillräckligt med tid att spela ihop sig på och kanske i kombination med lite för lite tid för fokus på just dessa delar av spelet. Vi hade fruktansvärda problem med bollscreener och om vi stoppade guarden var antingen centern öppen eller någon annan spelare som ett resultat av en försvarskollaps. Jag anser att bollscreen är ett bra sätt att åskådliggöra lags försvarsprinciper och i Sverige lämnade man guarden ofta alldeles för ensam. Jag tycker man gjorde rätt i att inte hedga men det som spelades istället påminde om "ice" men med vissa tunga brister.
Den främsta var kanske själva setupen. I "ice" ska man bestämma att alltid styra guard mot sidlinje (förutsatt att screen sätts i mitten). Guarden måste kliva upp och lägga en armbåge i sidan, utan att för den saken skull öppna en rak linje mot korgen (vilket hände idag). Insidespelare måste vara parallell med screensättaren för att denna inte ska få ta den första studen som en penetrerande dribbling. Detta såg jag tyvärr nästan aldrig hända och våra guarder fick därför jobba igenom ganska mycket storlek och muskler, vilket blir påfrestande.
Icke-bollförsvar
Jag fick rysningar många gånger när jag såg Sveriges "weakside awareness". I stort sett varje sekvens kunde jag hitta en eller ett par spelare som är lite ur position samt tittar bort från bollen. Jag tror att vi skulle behövt belysa att alla utom en spelare försvarar minst två spelare - sin egen och bollen. Litauen hade ett highpostspel som jag gillar. Det påminde mig mycket av ett vanligt Princetonanfall och när postspelaren får bollen på topp, cuttar guarden förbi mot korg direkt. Detta spelet var öppet hela matchen men det var först i mitten av matchen som Litauen började utnyttja det och fick till yra enkla poäng på en cut som Sveriges perimeterförsvarare spelade horribelt. De hade kunnat göra 4-6 poäng till på samma spel men postspelaren och guarden letade inte spelet tidigt i matchen. Anledningen till att man blev så öppen var att Sveriges perimeterspelare vände ryggen mot boll när de passat av och därmed fick bollen över huvudet från postspelaren. Illa, illa och en fundamental brist. Hur i hela världen cutten än görs, får man inte tappa blicken från bollen. Ibland måste man kankse det i en splitsekund men absolut inte under en hel cut, framför allt inte om det är en förstagradscut, det vill säga en penetrerande mot korgen.
Spelförståelse
Den största svagheten i Sveriges spel anser jag har varit spelförståelsen. Vi har inte haft någon spelare som visat prov på utmärkt spelsinne. Det här har visat sig i riktigt konstiga beslut både defensiva och offensiva och i såväl viktiga som oviktiga skeenden av matchen. Hur spelar man på ledning? Man fortsätter att trycka bollen och har man det inte får man leta efter sina andra options men vi blv för glada i skotten och det är för många lag ett svårt sätt att vinna mästerskap. Vi har ingen med utmärkt spelförståelse och had egynnats av det, framför allt på guardpositionen och framför allt i matchens viktiga minuter, då den står och väger. Spelförståelsen tycker jag var vår stora brist och den blottade sig ganska ofta tyvärr. Det syntes hur vi rörde oss efter bollscreens, med boll, utan boll och beslutsfattandet överlag. Halvarsson skulle behövt få fler bollar i posten vid flera tillfällen, bara för att nämna en pytteliten detalj. Dessa aspekter av spelförståelse kan förstås ha att göra med hur samspelta och hur mycket tid man getts till att förbereda sig tillsammans och lära känna varandras spel!
Det perfekta laget har bra och hög balans mellan hjärta och spelförståelse, eller i alla fall nivåer, där det ena väer upp det andra. Jag tycker att vi märemot har vi spelare som istället visat på ett sjukligt stort hjärta och jag är imponerad över kämpainsatserna och tror på en ljusnande framtid, även om jag i framtiden gärna skulle se mer spelförståelse som yttrar sig i ett mer flytande spel, både offensivt och defensivt. Jag tror att det kommer!
måndag 25 maj 2015
More is less
Jag har precis börjat läsa psykologen Barry Schwartz bok More is less och är minst sagt imponerad över hans teorier. Detta verk är förstås ett politiskt ställningstagande men jag väljer att inte gå in på ämnet ur ett rent samhällsstrukturellt perspektiv, utan nöjer mig med att koppla det till basketen.
Schwartz hävdar att ju fler val vi ges desto svårare blir beslutsfattandet i och med att det finns mer lösningar som inte togs och att detta i det långa loppet kan leda till stress, press och beslutsparalysering.
Jag tycker att dessa teorier är fantastiskt intressanta och kopplade det direkt till min säsongsanalys. Jag anser att basket handlar om valmöjligheter och i min skill development försöker jag lära ut nya lösningar för mina spelare i olika situationer. Jag anser att detta är själva grunden i spelarutveckling men för någon månad sedan bestämde jag mig för att ta en annan väg i den lagorienterade spelarutvecklingsplanen (viktigt att poängtera eftersom spelare utvecklas olika snabbt, har olika fysiska och tekniska färdigheter etcetera som gör att dne individuella träningen kan variera mer). Jag började med att bryta ned varje position i anfalls- och försvarsmässiga "rutiner". I anfall konstaterade jag att det fanns tre områden som en anfallsspelare behövde vara bekväm i som insidespelare. Jag anser att det finns ett post-up, ett face-up och ett medeldistanskott. Förra året hade jag kanske lärt ut en uppsjö moves för varje område men jag valde istället att skriva ned varenda move som jag kunde komma på och gjorde en progression bestående av tre stycken. Det var en move, en counter och en re-counter. Innan mina spelare behärskar dessa kanske det är lönlöst att lära dem något nytt? More is less? Detta är bara ett exempel på hur detta uttryck kan användas i basketträningen.
Schwartz hävdar att ju fler val vi ges desto svårare blir beslutsfattandet i och med att det finns mer lösningar som inte togs och att detta i det långa loppet kan leda till stress, press och beslutsparalysering.
Jag tycker att dessa teorier är fantastiskt intressanta och kopplade det direkt till min säsongsanalys. Jag anser att basket handlar om valmöjligheter och i min skill development försöker jag lära ut nya lösningar för mina spelare i olika situationer. Jag anser att detta är själva grunden i spelarutveckling men för någon månad sedan bestämde jag mig för att ta en annan väg i den lagorienterade spelarutvecklingsplanen (viktigt att poängtera eftersom spelare utvecklas olika snabbt, har olika fysiska och tekniska färdigheter etcetera som gör att dne individuella träningen kan variera mer). Jag började med att bryta ned varje position i anfalls- och försvarsmässiga "rutiner". I anfall konstaterade jag att det fanns tre områden som en anfallsspelare behövde vara bekväm i som insidespelare. Jag anser att det finns ett post-up, ett face-up och ett medeldistanskott. Förra året hade jag kanske lärt ut en uppsjö moves för varje område men jag valde istället att skriva ned varenda move som jag kunde komma på och gjorde en progression bestående av tre stycken. Det var en move, en counter och en re-counter. Innan mina spelare behärskar dessa kanske det är lönlöst att lära dem något nytt? More is less? Detta är bara ett exempel på hur detta uttryck kan användas i basketträningen.
söndag 24 maj 2015
Intelligens versus känslor
Jag inspireras och motiveras från sagolikt många håll. Häromdagen läste jag att David Blatt, precis som jag, ursprungligen är litteraturvetare, något som han studerat vid Princeton i USA. Jag blev mycket imponerad eftersom jag själv använder både fack- och skönlitteratur för min coachning. När jag ser en basketmatch har jag alltid ett anteckningsblock med mig och när jag läser en bok har jag alltid samma block med mig. Jag försöker samla citat och tankar för ord är så magiska och kan användas så bra. Jag älskar att hitta små fraser som kan förklara en hel evighet och vilka kan göra detta bättre än de stora ordkonstnärerna som vissa författare är?
Jag läste precis filosofen Theodor Adornos idéer om etik och imponerades. Etiken är föränderlig, precis som basketen och Adorno verkade under en tid då massmedier fick ett allt större utrymme (50-60-talen) och Adorno menade att TV:n och de nya medierna fördummade människan. Han menade att den förvanskade världen och fyllde den med stereotyper och fördomar som vi börjar att se som våra egna. Adorno talade också om känslor kontra intelligens och menade att alla beslut bör tas med både intelligens och känslor som vågmästare. Människan behöver således kunna använda både sin intelligens och sina känslor för att kunna fatta ett moraliskt rätt eller fel beslut.
Hur kan detta kopplas till basketen? Jo, det öppnar för en intressant fråga gällande intelligens (spelförståelse) och spelkänsla. Jag reflekterar mycket över dessa två begrepp och har försökt att definiera samt skilja dem åt men kanske är detta helt fel sätt att se på det? Är känsla och förståelse två separata egenskaper eller är det att förenkla för mycket att göra en uppdelning av detta slag? Kanske handlar spelförståelse om förmåga att väga sina känslor och intelligens för att fatta ett beslut och utgången beror på hur känslor samt intelligens spelat eller samspelat vid tidigare tillfällen? Jag har precis som alltid inget svar, utan skriver bara av mig av idéer och tankar. Vad spelar det för roll, kanske någon annan tänker? Det kanske inte spelar någon roll alls men det är emellanåt roligt att tänka på lite konstiga sätt och se vart det leder!
måndag 11 maj 2015
Att skapa kreativitet
Basket för mig, går förstås inte att definiera med några ord eftersom sporten är så mycket. Jag läser väldigt mycket på min fritid. För mig är allt intressant och jag letar rekreation i texternas värld. Jag är vansinnigt förtjust i musik med och jazz är en musikstil som ligger mig varmt om hjärtat. För mig är basket jazz. Basket är improvisation under strukturerade former, precis som jazzmusik. Orkestern spelar en ackordföljd och någon improviserar utifrån den givna progressionen. Musiken inspirerar mig mycket i mitt sätt att se på basket och idag hade jag ett spelarutvecklarpass, där vi skulle jobba med kreativitet. Jag älskar kreativitet men ser också paradoxen i det.
För att bli "Nifty" som spelare brukar jag använda ett citat av den gamle Bebopsaxofonisten Charlie "the bird" Parker. Parker var sagolik och skrev den legendariska låten Billie's Bounce men hur använder jag honom i mina träningar när jag vill utveckla kreativitet? Jo, det ska jag berätta! Parkers inställning till musik var, och detta finns citerat, lär dig all teori, sedan glöm bort den och bara spela! Det är precis vad kreativitet handlar om och det är just därför som det är det absolut svåraste att jobba med. Ungdomar och coacher rutas in i mönster och får etiketter. De får skäll när de gör fel, ofta kanske med rätta, eftersom de håller på att lära sig teorin. De lär sig skalorna. Plötsligt ska de glömma det och bara lira! Det tar tid, men idag hade jag ett par övningar som jag kände utmanade deras sätt att tänka. De blev överaskade och var tvungna att ta ställning. De skulle för en stund glömma sin teoretiska bas och spelare blir per automatik obekväma när man måste göra detta. Teorin är tryggheten men ibland måste man lämna denna och våga kasta sig ut på okända arenor. Så småningom blir detta med teorin och då blir man inte bara en bra, utan fullkomligt exceptionell spelare! Misslyckanden är en del av processen och det måste man älska!!
För att bli "Nifty" som spelare brukar jag använda ett citat av den gamle Bebopsaxofonisten Charlie "the bird" Parker. Parker var sagolik och skrev den legendariska låten Billie's Bounce men hur använder jag honom i mina träningar när jag vill utveckla kreativitet? Jo, det ska jag berätta! Parkers inställning till musik var, och detta finns citerat, lär dig all teori, sedan glöm bort den och bara spela! Det är precis vad kreativitet handlar om och det är just därför som det är det absolut svåraste att jobba med. Ungdomar och coacher rutas in i mönster och får etiketter. De får skäll när de gör fel, ofta kanske med rätta, eftersom de håller på att lära sig teorin. De lär sig skalorna. Plötsligt ska de glömma det och bara lira! Det tar tid, men idag hade jag ett par övningar som jag kände utmanade deras sätt att tänka. De blev överaskade och var tvungna att ta ställning. De skulle för en stund glömma sin teoretiska bas och spelare blir per automatik obekväma när man måste göra detta. Teorin är tryggheten men ibland måste man lämna denna och våga kasta sig ut på okända arenor. Så småningom blir detta med teorin och då blir man inte bara en bra, utan fullkomligt exceptionell spelare! Misslyckanden är en del av processen och det måste man älska!!
söndag 10 maj 2015
Definiera spelet - Centerrollen
En stor del av mitt off-seasonarbete består i att definiera spelet och dess aspekter. Jag håller just nu på att definiera insiderollen för att kunna skapa en bas att utgå från i övningsbasen. Jag har delat upp insiderollen utifrån tre områden på golvet. Post-up, Face-up och Mid Range är de tre områden som jag anser en center måste ges utrymme att få jobba utifrån i sin spelarutveckling åtminstone 30-40 minuter i veckan. Därefter har jag valt ut en rad moves, counters och re-counters som jag anser är tillämpningsbara i modern basket. Självklart har jag behövt solla bland allt godis men detta är ett måste. Jag tror att det är bättre att vara mästare på 2-4 moves istället för att veta 12 men inte fullständigt behärska dem. Konsten ligger i att kunna läsa vinklar och kan man det samt respondera därefter så behövs inte speciellt mycket mer för många spelare.
Därefter har jag börjat skapa fraser och nyckelord som vi kommer behövamata våra insidespelare med varje dag på träningarna. På så sätt slipper vi så småningom att lägga tid på långa falanger gällande något som vi kanske kan förmedla med tre ord. Detta arbetet är dock inte enkelt för det måste vara catchy så att det fastnar men det går nog framåt!
På onsdag har jag nästa coachmöte och jag ska då presentera mina definitioner. Får se hur de tas emot av staben! ;)
Därefter har jag börjat skapa fraser och nyckelord som vi kommer behövamata våra insidespelare med varje dag på träningarna. På så sätt slipper vi så småningom att lägga tid på långa falanger gällande något som vi kanske kan förmedla med tre ord. Detta arbetet är dock inte enkelt för det måste vara catchy så att det fastnar men det går nog framåt!
På onsdag har jag nästa coachmöte och jag ska då presentera mina definitioner. Får se hur de tas emot av staben! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)