lördag 28 juni 2014

Sveriges mest underskattade basketövning?

Det finns en övning som alla spelare älskar men som jag mött så många coacher som hatar. 11-manna eller Cincinnatti som den också kallas. Calipari, Izzo och Walberg kallar den för "32" har jag sett på mina clinics. De älskar den men jag förstår också alla coacher som har så förbannat svårt för 11-manna och ser den som en uppvärmningsövning eller något plojliknande...gubbasketrelaterad.
Jag ser 11-manna lite som en Rottweiler. Om man inte hanterar den rätt så kan den vara livsfarlig men i rätt händer kan man inte förvänta sig en bättre hund. Det är samma med 11-manna. Jag åkte hem i vintras för att spela basket i moderklubben. Detär alltid lika förbannat skoj och trevligt och uppvärmningen var lay-ups följt av Cincinnatti. Nu under off-season är det samma sak för herrarna i Ravens.

Jag älskar 11-manna och för mig är det så långt ifrån en plojövning det bara kan bli. Men för att övningen ska bära frukt krävs tydliga strukturer. På vilket sätt kan jag använda den här i mitt transitionanfall? Walberg har exempelvis att trailern aldrig går över trepoängslinjen. Calipari gör förstås det samma. Med mina juniorer har vi inte kört med 3-poängslinjen som gräns utan vi flyttade den till straffkastslinjen i stället. Sedan tidskrav. Jag avskyr när folk använder 3-2 som ett sätt att spela runt bollen och utnyttja sitt övertag. hur ofta har man ett sådant läge i match? I bästa fall 4 gånger. Om man inte lär sig att fatta beslut snabbt och att under tre pass komma till avslut har övningens nytta gått till spillo. "32" eller 11-manna är ett ypperligt tillfälle att öva transition, spelförståelse, attacker och kondition. Det är detta den ska användas till och är en mästarövning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar